För skojs skull - Svett är det nya svarta

Söndagsmys i skogen

Planeringen idag har varit klockren. Vi såg en midnattsföreställning på bio igår kväll (V för Vendetta – toppen!) men ställde väckarklockan för att kunna komma iväg tidigt på en löptur.  Jag och Tocke hade lovat visa löparspåren i Foret de Soignes för en kompis. Liksom oss får hon betongsjuka av Bryssel och bokskogen i Foret de Soignes är det enda botemedlet som står tillhands.

Vi fick ihop 8.5 kilometer på stigarna där, och hann dessutom med en oväntat bra fika på Rouge Cloitre. Det här är det längsta jag har sprungit sedan jag överansträngde foten på Ångaloppet och allt gick över förväntan. Kroppen kändes pigg och fräsch trots (på grund av?) den påtvingade löparvilan och jag kände inte av fotleden någonting. Det bådar gott inför fjällen!

 
Visserligen skall vi springa både längre, oftare och jobbigare sträckor där men vi har ett ganska snällt veckoprogram med inplanerad tid för vila. Dessutom kör vi en lyxvariant med övernattning i stugor så packningen blir minimal. Tanken är att testa gränserna lite grann och kanske göra en tur med längre distanser och tält nästa år.

Väl hemma från tog det inte många minuter innan regnet började ösa ned och det kändes helt rätt att tillbringa eftermiddagen med att prova pannkaksrecept inför fjällturen.

Annars har helgen ägnats åt att rätta till balansen mellan styrka och löpning. Styrketräning är inget jag ser framemot men jag vet att den behövs för att min kropp skall hålla i längden.

Utöver den ”vanliga” styketräningen kör jag också två timmar sjukgymnastik varje vecka. Jag har gjort en screening på Access Rehab och har bara ett par veckor kvar innan sista träffen med min sjukgymnast för att kolla om jag har gjort framsteg.  Bland annat är jag svag i vänster höft, har dålig balans i vänster ben och dålig aktivering i vissa ryggmuskler.

Mycket av det här beror direkt på diskbråcket (det är till exempel svårt att ha bra balans när musklerna i vänster underben inte fungerar) och jag är inställd på att jag har ett par år av både prehab och rehab av sekundära skador framför mig. Något som är positivt (faktiskt) med diskbråck är att man får ett helt annat perspektiv på skador. Att fotleden svullnar upp, efter att jag sprungit 20 km obanad terräng, känns faktiskt helt ok.

Sommaren i siffror
Antal löpta kilometer: 250 
 
Antal timmar sjukgymnastik och styrketräning: 34,5
 
Antal nya skor: 3 
 
Andel av det dagliga kaloriintaget från glass: 80% (Jag skyller på GBs klassikerlåda, den är livsfarlig)
 
Fördelning av träningen: 
 
 
Målsättningen är att det skall vara större andel sjukgymnastik (inklusive Pilates boll och styrketräning) än löpning för att hålla mig skadefri. I det här fallet är det 39% sjukgymnastik och 40% löpning, vilket är ok, men om man räknar med swimrun-träningen ser statistiken sämre ut. Då kanske jag får räkna med de små-skavanker jag har nu - precis som andra går upp i vikt under semestern. 
Äta bör man, annars dör man
Vissa semestrar händer plötsligt. Man vaknar en morgon någon annanstans och så är det Semester. Andra smyger sig på och behållningen från planeringen är nästan lika stor som själva semestern. Fjällvandringar tillhör den senare typen. 
 
Om en vecka hoppar vi på nattåget mot Saltoluokta och jag ser fram emot det så mycket att jag inte kan sova. Medan Torkel går i gång på prylar så är maten mitt område. Det händer att jag har ett kuvert saffran i handväskan "i fall att" och jag har tagit med mig halloumi för att vara på den säkra sidan, även när vi bara rest inom Sverige. Det värsta jag kan säga om en semesterdestination är att det "inte fanns någon mat", speciellt i kombination med att "det fanns inga träd" (Teneriffa, jag pratar om dig här!).
 
Båda kan också appliceras på svenska fjällen och det är kanske därför planeringen blir så rolig. Min sista tanke i går kväll handlade om hur man kan göra fjällmat av blåbärspannkakor och i morse studsade jag upp ur sängen för att skriva en lista på vad vi skall äta när.
 
Utmaningen blir desto större eftersom vi har tänkt att springa, istället för att vandra. Då behöver man slimma packningen extra mycket (speciellt om man har diskbråck och egentligten inte kan bära någonting). Jag är ganska stor i maten, och hanterar dessutom hunger riktigt dåligt, så utan mat blir det en dålig semester för alla. 
 
Vi brukar köra pimpad turmat från norska försvaret till lunch och laga något själva till middagen. Den första satsen med grönsaker ligger redan i ugnen. Jag har inte helt satt menyn ännu men en del av grönsakerna skall användas för att pigga upp frysmaten (urvalet är liiiiite begränsat för vegetarianer), och en del kommer att användas till middagarna.