För skojs skull - Svett är det nya svarta

Äta bör man, annars dör man
Vissa semestrar händer plötsligt. Man vaknar en morgon någon annanstans och så är det Semester. Andra smyger sig på och behållningen från planeringen är nästan lika stor som själva semestern. Fjällvandringar tillhör den senare typen. 
 
Om en vecka hoppar vi på nattåget mot Saltoluokta och jag ser fram emot det så mycket att jag inte kan sova. Medan Torkel går i gång på prylar så är maten mitt område. Det händer att jag har ett kuvert saffran i handväskan "i fall att" och jag har tagit med mig halloumi för att vara på den säkra sidan, även när vi bara rest inom Sverige. Det värsta jag kan säga om en semesterdestination är att det "inte fanns någon mat", speciellt i kombination med att "det fanns inga träd" (Teneriffa, jag pratar om dig här!).
 
Båda kan också appliceras på svenska fjällen och det är kanske därför planeringen blir så rolig. Min sista tanke i går kväll handlade om hur man kan göra fjällmat av blåbärspannkakor och i morse studsade jag upp ur sängen för att skriva en lista på vad vi skall äta när.
 
Utmaningen blir desto större eftersom vi har tänkt att springa, istället för att vandra. Då behöver man slimma packningen extra mycket (speciellt om man har diskbråck och egentligten inte kan bära någonting). Jag är ganska stor i maten, och hanterar dessutom hunger riktigt dåligt, så utan mat blir det en dålig semester för alla. 
 
Vi brukar köra pimpad turmat från norska försvaret till lunch och laga något själva till middagen. Den första satsen med grönsaker ligger redan i ugnen. Jag har inte helt satt menyn ännu men en del av grönsakerna skall användas för att pigga upp frysmaten (urvalet är liiiiite begränsat för vegetarianer), och en del kommer att användas till middagarna.