För skojs skull - Svett är det nya svarta

Söndagsmys i skogen

Planeringen idag har varit klockren. Vi såg en midnattsföreställning på bio igår kväll (V för Vendetta – toppen!) men ställde väckarklockan för att kunna komma iväg tidigt på en löptur.  Jag och Tocke hade lovat visa löparspåren i Foret de Soignes för en kompis. Liksom oss får hon betongsjuka av Bryssel och bokskogen i Foret de Soignes är det enda botemedlet som står tillhands.

Vi fick ihop 8.5 kilometer på stigarna där, och hann dessutom med en oväntat bra fika på Rouge Cloitre. Det här är det längsta jag har sprungit sedan jag överansträngde foten på Ångaloppet och allt gick över förväntan. Kroppen kändes pigg och fräsch trots (på grund av?) den påtvingade löparvilan och jag kände inte av fotleden någonting. Det bådar gott inför fjällen!

 
Visserligen skall vi springa både längre, oftare och jobbigare sträckor där men vi har ett ganska snällt veckoprogram med inplanerad tid för vila. Dessutom kör vi en lyxvariant med övernattning i stugor så packningen blir minimal. Tanken är att testa gränserna lite grann och kanske göra en tur med längre distanser och tält nästa år.

Väl hemma från tog det inte många minuter innan regnet började ösa ned och det kändes helt rätt att tillbringa eftermiddagen med att prova pannkaksrecept inför fjällturen.

Annars har helgen ägnats åt att rätta till balansen mellan styrka och löpning. Styrketräning är inget jag ser framemot men jag vet att den behövs för att min kropp skall hålla i längden.

Utöver den ”vanliga” styketräningen kör jag också två timmar sjukgymnastik varje vecka. Jag har gjort en screening på Access Rehab och har bara ett par veckor kvar innan sista träffen med min sjukgymnast för att kolla om jag har gjort framsteg.  Bland annat är jag svag i vänster höft, har dålig balans i vänster ben och dålig aktivering i vissa ryggmuskler.

Mycket av det här beror direkt på diskbråcket (det är till exempel svårt att ha bra balans när musklerna i vänster underben inte fungerar) och jag är inställd på att jag har ett par år av både prehab och rehab av sekundära skador framför mig. Något som är positivt (faktiskt) med diskbråck är att man får ett helt annat perspektiv på skador. Att fotleden svullnar upp, efter att jag sprungit 20 km obanad terräng, känns faktiskt helt ok.