För skojs skull - Svett är det nya svarta

Gott nytt 2015!
Jag har bott i flera länder och har som ambition att ta till mig det bästa från varje ny kultur. I Belgien har jag till exempel satsat stenhårt på att ta till mig så mycket praliner jag bara kan!

En av mina favoritseder från Kina, där jag bott i sammanlagt två och ett halv år, är tron på att nyår sätter tonen för hela det kommande året. Det är därför viktigt att man inte gör jobbiga och tråkiga saker på nyårsafton (som att städa till exempel) för då kommer hela året att bli jobbigt och tråkigt. Istället skall man så klart satsa på att göra roliga saker som man vill skall återkomma under året. 
 
Somliga vill ha bubbel och fina middagar, vi vill har frisk luft och motion. God mat kan man äta var man än är men stjärnklara nätter och frostnypen gryning är mer sällsynt. 
 
Så nu bär det av ut på Sörmlandsleden i två dagar!
 
Torkel testar sovsäcken. 
 
 
2 x vintersport
Vintervädret och min kropp var äntligen på samma våglängd idag och frisk från en endagars-förkylningen och hyfsat bra i ryggen körde jag all-in på vintern. Det var liksom lika bra att ta upp allt kit när jag ändå var nere i källarförrådet och hämtade grejer. 
 
Först blev det långfärdsskridskor som om möjligt var ännu svårare än jag minns det. Jag har alltid varit dålig på skridskor, så dålig att ledarna på Friskis (jag har gått både kurs, dagsturer och hängt på banan på Östermalms IP med dem) i ren desperation började skylla på mina skridskor. Jag har nämligen pjäxor som inte går att justera i sidled. 
 
 

Att få droppfot har inte hjälpt. Min dysfunktionella nerv styr nämligen inte bara förmågan att lyfta framfoten (dorsiflex) utan också alla små muskler som stabiliserar ankeln. Jag har alltså jättedålig balans. Jag vill inte säga att jag såg ut som Bambi på hal is för det hade antytt att det var något gulligt över min skridskoåkning och så var det inte. Jag var bara skitdålig. 

Fast det gjorde inget, det var fint ändå. 

 
 
Sen åkte jag skidor och det gick mycket bättre med riktigt bra glid mellan grästuvorna. Det var också fint.
 
 
Långpromenad i vintersol
Efter ett par dagars vila börjar ryggen återhämta sig och jag kan äntligen gå relativt obehindrat. Under julhelgen har ryggen verkat bli sämre när jag gått längre sträckor och jag har försökt vila så mycket som möjligt. Nu har det dock givit med sig och igår kunde jag ta en långpromenad med min lillebror som var på blixtvisit i Stockholm. 

Den ursprungliga planen var att köra en orienteringstävling på Hellasgården men plan B, som också innefattade Hellasgården men fika med varm choklad, kändes som ett helt ok alternativ. 
 
Det blev en promenad på nästan 10 kilometer och även om ryggen kändes av lite till och från,och farten kanske inte var den högsta, så blev smärtan inte värre och det är det viktigaste.
 
Jag tror alltid att det värsta om min rygg så varje litet framsteg firas här hemma!