För skojs skull - Svett är det nya svarta

Skyperi, skypera, skyperalla, trallala
Det är dags för Skype-samtal med Team Sandettie idag! Det är meningen att vi skall prata en gång i månaden men samtalet i oktober ställdes in pga att vår coach Chloe slog världsrekord i långdistanssimning. Sjukt bra ursäkt att missa ett telefonsamtal, faktiskt.
 

 
 
Jag har inte tyckt att samtalen hittills varit speciellt nyttiga - det är nästan omöjligt att ha ett givande samtal på sju personer via ett knastrigt Skype och vi har alla så olika förutsättningar och frågor att det blir väldigt spretigt.
 
MEN något som faktiskt är bra med samtalet är att jag tog mig i kragen och tittade på träningsprogrammet som det är meningen att jag skall följa. Jag har alltså inte simmat något pass utan jag har LÄST det.
 
Det är kanske inte jätteimponerande men skall man se det positivt så är det ju där man måste börja. 
 
Jag är inte fullt så nonchalant som det verkar. Dels har jag haft en giltig ursäkt i och med min krånglande axel och dels har Chloe sagt att det är ok att följa andra träningsprogram under den här perioden. Nu har jag visserligen inte följt mitt vanliga program heller men jag räknar med att vara tillräckligt stark för att dra igång det runt jul.
 
Men tillbaka till Chloes program. Bara att läsa det ger mig ångest. 
  • Det har medley-intervaller - alltså intervaller där man skall bland annat skall simma fjäril (som jag inte kan)
  • Allt går skitsnabbt. Hon ger visserligen ledtider för fyra olika fartgrupper men till och med den långsammast fartgruppen är snabbare än vad jag klarar av just nu. 
  • Det är massvis med övningar som kräver prylar - jag hatar allt från dolmar till paddlar och det blir bara pannkaka av min simning om jag försöker använda det. Till och med fenor eller snorkel som skall underlätta simningen så att man kan fokusera på teknik. Faktum är att jag är så dålig på teknikövningar rent generellt att min vanliga coach har sagt åt mig att skippa dem helt...
Dessutom har jag pratat en del med Shankar, en av killarna i laget, som berättade att han simmar kilometern på supersnabba 13 minuter. 
 
Varför måste jag alltid göra saker där jag är sämst? 
24 dagar av träningsglädje
Jag var ungefär sist på hela internätet med att hoppa på Träningsglädjes julkalender men jag kompenserar det med att tjuvstarta istället.
 
Först hade jag tänkt att köra uppifrån och ned för att slippa tänka men så såg jag ju att 5 snabba kilometer står först på listan. Jag springer ALDRIG snabbt och det här passet är en av orsakerna till att jag tänkt skippa hela kalendern. Sen kom jag på att poängen med en träningskalender är att man skall göra sånt man inte vill / brukar göra men att börja med det - aldrig!
 
Så istället börjar jag med att köra 10 minuter rörlighet på morgon. Helt ok på en lördag när man inte har bråttom i väg på morgonen.  Jag är överrörlig i de flesta lederna så det är ganska ovanligt att jag tränar rörlighet. 
 
Fokus blev vänster baksida lår som är typ den enda stela muskeln jag har. Den drog ihop sig som en gummisnodd när jag fick diskbråck. Jag gick länge och stretchade den hos en sjukgymnast men gav upp efter mer än 100 sessioner. Blev för tråkigt helt enkelt. Muskeln är fortfarande mycket stelare än på det andra benet och på screeningen jag gjorde på Access Rehab menade de att den "drog" lite i ländryggen så det är meningen att jag skall stretcha den varje dag. Men om jag har gjort tio minuter idag så borde det väl räcka för en vecka, minst. 
 
 
One down.
 
 
Varm choklad
Varm choklad när den är som bäst (bortsett från att det inte finns några marshmallows i den här) - tillräckligt tjock för att skeden skall kunna stå upp av sig själv.