För skojs skull - Svett är det nya svarta

Skyperi, skypera, skyperalla, trallala
Det är dags för Skype-samtal med Team Sandettie idag! Det är meningen att vi skall prata en gång i månaden men samtalet i oktober ställdes in pga att vår coach Chloe slog världsrekord i långdistanssimning. Sjukt bra ursäkt att missa ett telefonsamtal, faktiskt.
 

 
 
Jag har inte tyckt att samtalen hittills varit speciellt nyttiga - det är nästan omöjligt att ha ett givande samtal på sju personer via ett knastrigt Skype och vi har alla så olika förutsättningar och frågor att det blir väldigt spretigt.
 
MEN något som faktiskt är bra med samtalet är att jag tog mig i kragen och tittade på träningsprogrammet som det är meningen att jag skall följa. Jag har alltså inte simmat något pass utan jag har LÄST det.
 
Det är kanske inte jätteimponerande men skall man se det positivt så är det ju där man måste börja. 
 
Jag är inte fullt så nonchalant som det verkar. Dels har jag haft en giltig ursäkt i och med min krånglande axel och dels har Chloe sagt att det är ok att följa andra träningsprogram under den här perioden. Nu har jag visserligen inte följt mitt vanliga program heller men jag räknar med att vara tillräckligt stark för att dra igång det runt jul.
 
Men tillbaka till Chloes program. Bara att läsa det ger mig ångest. 
  • Det har medley-intervaller - alltså intervaller där man skall bland annat skall simma fjäril (som jag inte kan)
  • Allt går skitsnabbt. Hon ger visserligen ledtider för fyra olika fartgrupper men till och med den långsammast fartgruppen är snabbare än vad jag klarar av just nu. 
  • Det är massvis med övningar som kräver prylar - jag hatar allt från dolmar till paddlar och det blir bara pannkaka av min simning om jag försöker använda det. Till och med fenor eller snorkel som skall underlätta simningen så att man kan fokusera på teknik. Faktum är att jag är så dålig på teknikövningar rent generellt att min vanliga coach har sagt åt mig att skippa dem helt...
Dessutom har jag pratat en del med Shankar, en av killarna i laget, som berättade att han simmar kilometern på supersnabba 13 minuter. 
 
Varför måste jag alltid göra saker där jag är sämst? 
#1 - Mia

I mina ögon är detta så otroligt starkt av dig. Jag tror jag har skrivit det förr...I hate water.... Och jag tror att du ska fortsätta att göra din grej av det. Det brukar bli bäst så.

Svar: Det är nog större chans att du börjar simma än att jag springer milen på 42 minuter. Smaken är som baken, helt enkelt, och så är det med fallenhet också!
Kari

#2 - Sanna

Frågan är väl: varför ska du jämföra dig med regerande världsmästaren i en extremsport? Jämför din simning med oss vanliga soffpotatisar istället så kommer det kännas mycket bättre... :) Jag tycker du är en hjälte redan nu som är på väg att simma över kanalen och han den där Shankar fuskar säkert. Typ har fenor och sånt.

Svar: Jag har övertygat Shankar om att vägen till att bli en riktigt bra kanalsimmare går via kakbuffén ("man flyter bättre om man har mer hull") och sist jag pratade med honom sade han att allt kakätande fått honom att tappa farten. Det är väl det här det går ut på att vara ett lag, att se till att de andra simmar långsammare så att jag ser bättre ut?
Kari