För skojs skull - Svett är det nya svarta

Morgonjogg
Jag gillar att träna på kvällen, då fungerar min kropp bäst. Men jag gillar också att träna i dagsljus och då måste man kompromissa ibland. Därav dagens morgonjogg.
 
Efter 400 meter trodde jag att jag skulle dö.
 
Efter 800 meter hade jag ont på sju olika ställen i kroppen och kunde bara springa vidare genom att lova mig själv att jag skulle få köpa hur mycket godis jag ville på Esso på vägen hem, trots att jag var väl medveten om att jag inte hade några pengar med mig.
 
Efter 3 kilometer domnade pucko-foten och jag var tvungen att stanna och göra lite sjukgymnastik.
 
Det tog hela 7 kilometer innan kroppen kom igång och löpningen började kännas lätt och rolig. Skall det verkligen vara så här? Ni som tycker att sånt här fungerar bra, finns det några knep? Skall man äta något innan man sticker ut?
 
 
#1 - Susanna Maria J

Härligt med en morgonjogg :)

Svar: De sista tio minuterna var härliga...
Kari

#2 - Sanna

Mitt knep är att inte springa så förbenat långt på morgonen... Om jag springer innan frukost tar jag max 5 km, längre än så så måste jag äta innan och jag måste ha paus två timmar från mat till motion vilket betyder att jag typ får ställa klockan på halv fem, äta, gå och lägga mig igen... nej det går ju inte, så på vardagsmorgnar blir det bara korta rundor. Eller intervaller.

Svar: Fast då blir väl hela passet jättejobbigt? Nu fick jag i alla fall 2.5 km som var ok. Morgonjoggar gör jag bara när jag jobbar hemifrån, annars blir det för tidigt och för stressigt.
Intervaller på morgonen låter som ett öde värre än döden, men smaken är ju som baken...
Kari

#3 - Sanna

Att jogga är alltid värre än döden! Jag har inte hittat det där med "för skojs skull" utan springer enbart för att kunna orka åka skidor och leka med hunden :)

#4 - mari

jag brukar ladda kvällen innan, med ett senare kvällsfika. Om inte det så tar jag en banan innan jag ger mig ut. Ett glas vatten också. Det brukar funka. Men som oftast , ingenting. Jag tror man får vänja kroppen allt eftersom med morgonjogg. Inte alla som gillar det... Kram och ha en fin lördag.

Svar: Det är fascinerande hur ofta svaret är "ät en banan" oavsett vad frågan är. Mer bananer åt folket, helt enkelt, så skulle vi leva i en bättre värld!
Kari

#5 - Linda

Jag tror att det, som med så mycket annat, handlar om övning. Har själv alltid haft en vision om mig själv som Morgonjoggare men de få gånger jag har gjort det har det nästan alltid känts pyton. Det släppte i våras när jag skulle morgonjogga en gång som en del i kolhydrattömningen inför Stockholm Marathon, för då hade jag ställt mig in på att det skulle gå långsamt, vara överjävligt osv osv, istället för som tidigare gånger helt orealistiskt förvänta mig typ fågelsång och lätta ben. Nu för tiden morgontränar jag regelbundet såtillvida att jag springer till och från jobbet. Ibland äter jag frukost före, ibland inte, men hur det känns hänger mest ihop med tempot (tror jag, har ingen klocka). Räkna med att det går långsammare och att du bara klarar kortare distanser tills du har vant dig.

Svar: Jag brukade transportlöpa till jobbet förut men har inget minne av att det var så jävligt jobbigt. Kanske det var banan det var fel på? Att springa runt runt är ju mentalt jobbigare än att springa över Tranebergsbron i soluppgången.
Kari