För skojs skull - Svett är det nya svarta

Många strängar på sin lyra
... och flera träningspass i schemat. Igår var det meningen att jag skulle göra ett dubbelpass med simning och vattenlöpning men kroppen var trött och huvudet ovilligt. Jag blev kvar på jobbet till alldeles för sent och det kändes för stort att ge sig i väg till simhallen. 
 
Så istället blev det något som kräver mindre självdisciplin, nämnligen kortversionen av mitt sjukgymnastikpass som bara tar 30 minuter. 
 
För mig är flexibilitet och variation lite av hemligheten med att kunna träna så mycket som jag gör. Vissa dagar går det av bara farten att träna både på lunchen och på kvällen, och andra dagar är det en större bedrift att klara av en kvarts hopprep efter jobbet. Det gäller att hitta just den tränings-biten som passar i det mentala och kroppsliga pusslet. 
 
Nu låter det som om jag är något sorts proffs på att känna efter men så är det verkligen inte. 
 
Jag börjar motvilligt att acceptera att en träningsfri dag inte nödvändigtvis är en vilodag. Det är ingen hemlighet att jag gillar att träna och vilodagar är något jag aktivt behöver planera in. Länge planerade jag in dem på knökfulla dagar då jag jäktade mellan möten och hållpunkter och körde på som en duracellkanin på speed. Och sen fattade jag inte varför jag alltid kände mig trött.
 
Nu försöker jag ha vilodagar där jag faktiskt vilar. Inte så att jag behöver ligga i soffan hela dagen men tempot skall åtminstone vara lite nedskruvat. Känslan och lusten får styra och sen spelar det inte så stor roll om det blir sovmorgon och soffläge eller höstpromenad och cykelutflykter.
 
Jag kan verkligen inte säga att jag är fullärd när det gäller vilodagar men jag har åtminstone fattat teorin och det är ett stort steg i rätt riktning.
Roller
Sist jag plockade ut landsvägscykeln slutade passet i ryggskott och ett träningsuppehåll på flera veckor. Sedan dess har jag inte vågat mig ut på vägarna igen, jag vill inte riskare att något går fel med ryggen igen.
 
Men skam den som ger sig och jag har en plan för att hitta tillbaka till cyklingen igen. Den planen stavas R-O-L-L-E-R. 
 
Tack vare ett mångårigt cykelpendlande är jag hyfsat stark på cyklen men kör i övrigt som en kratta. Kurvtekniken är usel, jag går vilse i växelsystemet och har för dålig balans för att sitta i bocken - än mindre en tempobåge. Allt det här gör att jag spänner mig väldigt mycket vilket - överraskning! - ger problem i ryggen. 
 
Om man inte är beredd att ta risken att ryggen skall braka ihop långt ute på den belgiska landsbygden så är det bästa sättet att få ordning på cykeltekniken att köra roller. En roller består av en ram med tre rullar och man cyklar genom att balansera cykeln på rullarna. Cykeln sitter alltså inte fast i någonting och slutar du trampa så tappar du omedelbart balansen. Det är precis så svårt som det låter. Dörrposter rekommenderas.
 
Tanken är att jag skall köra en halvtimme i veckan ett tag och se om det gör mig mer bekväm på cykeln. Det är inte på något sätt veckans roligaste pass men eftersom det bara tar en halvtimme så känns det inte omöjligt. Tvärtom är det ganska praktiskt att ha en pusselbit som består av 30 minuters uthållighet att passa in i veckans träningspussel.
 
 Don't try this at home.
Skype-call med Team Sandettie
I dag lyckades jag få till det första Skype-mötet med de andra lagmedlemmarna i Team Sandettie (som jag ju skall simma över Engelska kanalen med). Jag har missat två samtal i rad av olika skäl och såg riktigt fram emot att få "träffa" de andra. Vi har alla blivit utvalda av lagledaren Chloe McCardel och har aldrig träffats. Med en simmare i Indien, jag själv i Belgien, tre personer i USA och en i England är chanserna ganska små att vi kommer att göra det innan vi samlas i Dover för simningen den 21 juni nästa år. 
 
Chloe själv är australienare. Hon är en riktig marathon-simmare och har simmat över Kanalen flera gånger, nu senast för någon vecka sedan som ett "träningspass" inför ett försök att ta ett långdistansrekord i simning i oktober. Vi är i trygga händer alltså, även om det bara är elektroniskt.
 
Så här i efterhand vet jag inte varför jag såg framemot det så mycket, jag hatar telefonkonferenser och har aldrig varit med om en som varit effektiv eller bra. Med sju personer i samtalet var ljudkvaliten halv-bra som bäst och det var ingen ide att försöka småprata för att lära känna varandra. Istället blev det en kort introduktionsrunda, lite frågor och svar och så lite tips från Chloe om träningsupplägg. 
 
Vi fick också rapportera om kallvattenträningen - det visade sig att det inte bara var jag som haft problem där. Både Shankar som bor i Delhi och Rebekah i New Jersy tränar i vatten som är för varmt. 
 
Nästa utmaning blir att träna mörkersimning.  Sjön där jag simmade i går "stänger" klockan sju så skall jag simma där måste jag gate crasha. Undrar om det går att övertala simhallen att släcka lyset en halvtimme eller så?