För skojs skull - Svett är det nya svarta

Busigt
Jag har flängt runt som en skållad iller hela veckan och träningspassen har varit mer tvång än skoj - eller var sägs om en timmes sjukgymnastik vid midnatt efter en bokklubbsmiddag? Blä, bara blä.
 
Därför är jag extra nöjd med dagens planering.
 
Först bestämde jag mig för att strunta i alla jobbkrav och tråkiga regler och körde ett lugnt och skönt simpass i morse. Simhallen öppnar klockan 8 så jag behövde inte ens gå upp tidigt och anlände glad och avslappnad strax innan 11 på jobbet. Tvärtemot alla flexregler men jag lovar att alla tjänade på det - både jag, kollegor och mina projekt.
 
Sen jobbade jag effektivt i ca två timmar innan det var dags för lunch och nästa pass - styrketräning i dagsljus. Solen sken till och med och höll all troll borta från Sunkparken. Dagens belgiska samtal blev istället med en tjej som undrar hur min rumpa blivit så vältränad - jag demonstrerade utfallsteg och upphopp.
 
En halvtimme efter träningen började det hagla. Det som finns kvar av jobbet hinns dessutom med i väntan på min flight till Manchester ikväll. Kan man planera bättre? 
 
 
Jo, man hade kunnat packa en långärmad tröja (trots solsken var det bara 11 grader) och ett par rena strumpor i sin träningsväska. Till och med solen har sina fläckar.
Ödet ville att jag skulle ha en Fenix 3
Varför skulle annars min antika Garmin Forerunner och min simklocka gå sönder samtidigt?
 
Skall man vara petig gick de egentligen inte sönder samtidigt. Min Garmin har hållits ihop med hjälp av superglue och en hårsnodd i nästan ett år och när det slutade upp att fungera har det fungerat utmärkt att springa med den fastknäppt på ryggsäcken eller runt axelbandet i linnet. 
 
Och när man ändå håller på och petar sig så måste jag erkänna att min simklocka (Poolmate från Innovate) inte är trasig, det är bara batteriet som är slut. Men batteriet måste bytas av en specialist i England och det kostar nästan lika mycket som att köpa en ny klocka. 
 
Så båda är så gott som trasiga och nu när Garmin äntligen har släppt en klocka som fungerar för öppet vatten (min Forerunner visade glatt världsrekordfarter varje gång), poolen och löpning utan att vara stor som en tegelsten. 
 
Vi har inte riktigt hunnit bli kompisar ännu och Fenix började lite okänsligt med att väcka mig klockan åtta i lördags med den käcka uppmaningen "Move!". Den har inbyggt aktivitetsarmband och tyckte att jag sovit för länge. Den funktionen är nu avstängd men annars är jag sjukt fascinerad över stegräknare och dess oberäknelighet. Gå i trappan: 0 steg. Göra liggande bollövningar: 100 steg
 
Om Fenix var onödigt sur och otrevlig då så kompenserade den senare på dagen genom att vara överlycklig efter min löptur. Fyra personliga rekord, hojtade den! Snabbaste kilometern någonsin! Snabbaste engelska milen! Snabbaste fem kilometern! Längsta löpturen! 
 
Om någon vill läsa en riktig recension, med bilder och jämförelser och tekniska detaljer istället för klockan personlighet så är det här fel ställe. Men jag rekommenderar bloggen DC Rainmaker som är bra på allt det där andra. 
 
 
På väg mot Lake District
Knappt har jag kommit hem från Mallis förrän det är dags för mer semester nu i helgen, även om det inte blir fullt lika behagligt den här gången.
 
Jag har bott fyra år i England och trots det var det inte förrän förra våren som jag "upptäckte" the Lake District. 
 
Det är en stor nationalpark i norra England - på gränsen mot Skottland - som har en fantastisk blandning av sjöar och "fells" (berg). Hela området genomkorsars av vandringsleder och det är som gjort för aktiva semestrar. 
 
Förra året bodde vi en vecka i byn Keswick och sprang i bergen där och jag passade på att debutera på halv-maradistansen, fem kilometer, i simning i sjön Windermere. 
 
I år skall vi på bröllop i Ullswater (det är min kompis Christina som gifter sig) och det blir följaktligen lite mindre tid för träning. Tur då att vi hittade ett tre-dagarslopp som går samma vecka! 
 
Tävlingsformen är "mountain marathon" vilket inte har något alls att göra med mara-distansen utan innebär att det är en form av orientering. Fokus är dock på löpningen och det finns bara ett fåtal kontroller, mest som ett alternativ till att snitsla banan.Övernattningen sker i tält - som lyxigt nog transporteras mellan lägrena på just den här tävligen.
 
Det finns fyra olika klasser och Torkel skall så klart starta elit-klassen (sträckan för den "optimala" rutten uppskattas 120 km totalt) och jag startar c-klassen där C:et står för "café" och bansträckningen går förbi ett par caféer varje dag. Smaken är som baken. 
 
Och för säkerhetsskull har jag luskat rätt på en annan bröllopsgäst som också gillar att simma!
 
Buttermere
 
 Walla crag
 
På väg nedför Skiddaw
 
 I Keswick med Derwentwater i bakgrunden.
 
Walla Crag med Derwentwater i bakgrunden.