För skojs skull - Svett är det nya svarta

Sur som en citron
Jag är oresonabelt och oförklarligt sur idag. Det var jag redan igår - då jag var så arg så jag nästan grät när jag kom till jobbet bara för att cykelpendling är så sjukt jobbigt i Bryssel. Det är ju meningen att man skall bli mindre radikal med åren men just nu känns det som en tidsfråga innan jag blir en militant cyklist med ett basebollträ i cykelkorgen. 
 
Och så är jag fortfarande riktigt upprörd över stalkern i Sunkparken. Jag har inte orkat gå tillbaka dit ännu men skall göra det. Jag vägrar låta någon annan förstöra min träning och hatar tanken på att en främmande man på gatan skall förändra mitt beteende. Men samtidigt orkar jag inte göra mitt liv och min träning till politik. Träningen är ju det som skall göra att man orkar med kvinnokampen, inte bli kvinnokampen i sig.
 
Men mest har min irritation ingen tydlig måltavla. Bilisterna var ju inte värre i går än vilken annan dag som helst. Bryssel är ökänt för att vara fullt av sexistiska män och det som hände förra veckan var inget ovanligt. 
 
Som tur är jobbar jag hemifrån idag så risken att jag tar ut min irritation på någon oskyldig är minimal. Hitills är det värsta som hänt att jag åt upp vår inneboendes special-importerade Marabou choklad men jag hoppas att hon förlåter mig.
 
Dessutom skiner solen och så snart jag jobbat färdigt skall jag passa på att styrketräna i en park här hemma. Ibland räcker det för att få allt att kännas bättre.
 
Gammalt men ständigt aktuellt kort från cykelpendlingen. Det röda är markeringen för cykelbanan, INTE dekoration.
 
#1 - Linda

Tjusningen med cyklandet är kraftigt överdriven: https://www.youtube.com/watch?v=LKjYcwwe0B0

Svar: Den där skall jag översätta till franska och recitera högt för mig själv och resten av Bryssel varje morgon när jag cyklar till jobbet. Trevlig variation från alla svordomar.
Kari