För skojs skull - Svett är det nya svarta

Adventsäventyr nr 2: det bidde en tummetott
Jag packade ryggsäcken med en extra tröja, tre cliffbars, en fulladdad mobil och ett bankkort och gav mig av på äventyr i morse. För säkerhets skull har jag skavsårstejpat tillräckligt mycket för att klara 4-5 mil och på vägen till tågstationen stannar jag och köper lite choklad. Man vet ju aldrig med tågen här på kontinenten, jag kan ju hamna i Tyskland av misstag, allt är ju så näääära.
 
Jag är rustad för precis allt när jag tar tag i dörren till tågstationen och inser att den är låst. Tågstationen har inte öppet på helgen.
Först tänker jag ge upp. Kanske är det ödet (jag har en väldigt selektiv tro på ödet) som menar att jag inte borde springa idag? Kanske räcker det att köpa choklad på en bensinstation och dra i en låst dörr för att det skall räknas som äventyr?
 
Men jag är gjord av hårdare virke än så! Jag för vidare en stolt tradition av arktiska upptäckare och vikingar och sånt och de hade minsann inte låtit sig hindras av en stängd tågstation. Med bestämda steg går jag mot närmaste busshållplats och låter slumpen avgöra var jag hamnar: jag hoppar på den första bussen som kommer och kliver av på ändhållplatsen.
Kollektivtrafiken i Bryssel är väldigt regional och bussar går sällan över gränsen till regionen bredvid. Så är också fallet med den här bussen och ändhållplatsen visar sig ligga ca 4 km hemifrån. Jag vandrar runt lite grann på måfå i jakt efter en ny buss men ger till slut upp (det måste vara ödet) och börjar jogga hemåt.
 
Efter ca 10 minuter har jag letat mig in på en av mina vanliga slingor i Foret de Soignes. Inte ens vädret är äventyrligt - det är grått men inte regnigt.
Det här är det första löppasset på en vecka och jag hade hoppats att det skulle kännas lätt och roligt. Istället visar det sig ganska snabbt att min förkylning inte har släppt och varje motlut känns oöverstigligt.
 
Jag ger upp varje tanke på att göra ett långpass av det misslyckade äventyret och tar den närmaste vägen hem. Av en slump blir det lite drygt 6 kilometer och lyckas därmed klara av den sjätte luckan i julkalendern i alla fall.
#1 - Nina

Det är tanken som räknas! :)
Gillar upplägget och får mej att vilja göra nåt liknande, ta bussen till stan och springa hem = perfekt!!

Svar: För att vara ett misslyckat äventyr känns det väldigt trevligt så här i efterhand när jag ligger på soffan och äter upp all choklad!
Kari

#2 - Katrin -Katrins äventyr

Ett äventyr så gott som något! Jag är helt såld på ditt sätt att beskriva det som händer i ditt liv, fortsätt så!

#3 - Nipe

Hahaha, jag hade en typ likadan dag i dag. Vårt äventyr som skulle vara bandyträning för första gången ever, blev en bilutflykt upp till vattentornet i staden, där vi satt i bilen och beundrade utsikten.
Men din idé var inte så tokig. I vår orienteringsklubb har vi nåt vi kallar Hemlängtan. Man blir utkörd i skogen och får sen springa tillbaka till klubbstugan.

Svar: Precis, det var exakt det jag ville göra - "hemlängtan" - fast med kollektivtrafik! Jag försöker intala mig att äventyr is a state of mind. Visst var det nån som skrev en reseguide om sitt eget sovrum? Sån skall jag bli.
Kari

#4 - Sara i Åre

det var ju äventyrligt sett vill själva ödesdelen i alla fall; och att du inte visste hur det skulle sluta :)

#5 - Märta

Haha vilket antiklimax! Fast å andra sidan var det kanske bra att du inte hamnade så långt hemifrån om du inte var riktigt frisk.

#6 - Katta - Bucketlife.se

Oj, det var ju ett riktigt äventyr! Går inga tåg på helgerna alltså? Vad knasigt :)

Kul att läsa vad ni andra hittat på i den här finfina utmaningen :)

Svar: Efter lite nogrannare research på internet visade det sig att tågstationen var stängd men att tågen gick ändå. Visserligen bara ett tåg i timmen, till en destination, men ändå. Jag har inte fattat hur man köper biljett ännu. Tur att det finns en adventssöndag kvar i Bryssel, när skulle jag annars besöka Ottignies?
Kari