För skojs skull - Svett är det nya svarta

Tjejvasan - att tävla som en tjej
Idag tar jag tåget mot till Mora för att åka Tjej-Vasan. Det skall bli jättekul men det är också något som stör en aning.
 
Det finns hela Vasaloppet är för de som är riktigt vältränade, och sedan kommer HalvVasan för de som bara är lite vältränade - och sedan finns det Tjejvasan för de som inte har en snopp.
 
Jag har absolut inget emot distansen. Jag är övertygad om att 30 kilmeter på skidor är både roligt och jobbigt och att det är en på alla sätt och vis utmärkt distans.
 
Att ha lopp som riktar sig specifikt till tjejer stör mig inte heller. Vissa kanske känner sig mer bekväma med att springa tillsammans med andra tjejer, stämningen blir kanske annorluda, vad vet jag. Däremot vet jag att Tjej-milen faktiskt är en mil - TjejVasan är som om någon skulle ha hittat på ett lopp som heter tjej-milen och bestämt att det bara skulle vara 8 kilometer långt "eftersom tjejer inte kan springa så långt".
 
Det är bara det att jag inte förstår varför det måste heta Tjej-Vasan. Varför räckte det inte med kort-Vasan, som är lika lång och där alla vara med, vare sig de har en snopp eller inte? 
 
När blev tjej en benämning på något som är lite mindre jobbigt än det folk i allmänhet klarar av? Jag ifrågasätter inte att män i genomsnitt är starkare och snabbare än kvinnor men det finns också forskning som visar att kvinnor kan vara mer uthålliga och att skillnaden minskar ju längre distansen är. 
 
Den här filmen illustrerar min poäng perfekt - be en ung tjej att göra något "som en tjej" och hon gör det med energi, beslutsamhet och kraft. Ber du en vuxen, oavsett kön, göra samma sak så är intrycket något helt annat. 
 
Nåväl, jag skall åka Tjej-Vasan och jag tänker göra det med energi, beslutsamhet och kraft. Det kommer att vara jobbigt (speciellt eftersom jag inte tränat) och det kommer att vara roligt - men jag hade tyckt att det var ännu lite roligare om det hade varit öppet för alla.
 
Inställt pga sjukdom
Jag är i Göteborg och jag hade massvis med planer, både socialt och träningsmässigt. Men middagen med en kompis blev inställd pga att hon var magsjuk och min plan B - att testa Valhallabadet - blev inställd när jag blev störtförkyld någon gång under natten till idag. 
 
Istället har jag köpt en hel hög med böcker och intensiv-vilar på hotellrummet för att bli så frisk som möjligt på så kort tid som möjligt. Presentationen vill jag inte ställa in. 70 personer skall komma och lyssna när jag pratar om mig själv - då är det väl bättre att nysa på dem än att ställa in?
 
Sedan är det ju den där lilla bagatellen med att åka 30 kilometer skidor på lördag. Att åka otränad är en sak men att åka sjuk är något helt annat. Så jag vilar järnet, med all självdisciplin jag kan uppbåda och så mycket pocketböcker jag kan bära.

Förresten, tid från flygbusshållplats till Pocketshop: 60 sekunder. Det måste väl vara något sorts rekord det med?
 
Vår i luften
Vi har inlett året med en lugn period där vi har varit i Bryssel flera helger i rad. Januari och februari är ändå inte särskilt spännande månader så då kan man lika gärna gå i ide och ladda batterierna för våren när allt börjar hända igen. 
 
För det kommer att hända massvis! Nu skall jag vara i Sverige tre helger i rad (först tjej-Vasan och sedan Jämtlandstriangeln på turskidor i kombination med ett bröllop i Östersund) och över påsk åker vi till Mallorca en vecka för att jag skall kunna komma i gång med simträningen i öppet vatten. 
 
I maj har vi ett till bröllop, den gången i Lake District i norra England, som vi kombinerar med en tre-dagars löpartävling i Ravenglass. Själva bröllopet går av stapeln nära sjön Ullswater så jag hoppas få till en del simning där också.
 
Det här är från förra årets resa till Lake District. Jag simmade jag runt två av öarna i sjön innan löpturen. Toppendag, helt enkelt!
 
Sedan skall Torkel springa Maxi-Race i Annecy som råkar ha Europas renaste sjö - det kan man ju inte säga nej till så jag åker med och hejar / simmar. 
 
Och sedan helt plötsligt är det juni och dags för att simma mellan Dover och Calais (Cap Gris Nez egentligen men Dover-Calais får mig alltid att tänka på den där schlagersången - minns ni?). 
 
Det går snabbt nu.