För skojs skull - Svett är det nya svarta

Årets sista äventyr
Det blev ett ganska kort äventyr, knappt två dagar och cirka 40 kilometer, och ganska beskedligt dessutom. På Nyårsaftonens förmiddag drog vi på oss våra ryggsäckar och klev ut genom porten, rakt ut på Sörmlandsleden. Kursen var ställd mot vindskyddet vid Årsjön, en bit in på etapp 3. 
 
Vädret hade slagit om över natten så det var inte riktigt så där frostigt fint som jag hade planerat. Men snön lyste upp fint och tjälen satt i så det var lätt att gå. 
 
 
Det finns ju klara fördelar med att det är nollgradigt, snarare än minus tio, också. Här till exempel, åt vi lunch utan att frysa ihjäl, sittandes på en trädstam som bävrarna lägligt fällt vid Strålsjön. Efter det tog Torkel en klassisk bild på en bloggare i motljus.
 
 
Ljuset blir ju väldigt fint när solen står så lågt men vi hade också väldigt långt kvar. Vi hade räknat med att behöva gå en del med pannlampor men vi hade också glömt hur otroligt långsamt man tar sig fram när man vandrar på en isig led med ryggsäck. 
 
Första dagsetappen skulle bli ca 24 kilometer och vi har ju inga problem med att springa den distansen men det är en helt annan upplevelese att gå. Kilometrarna kryper fram och under mer knixiga partier snittade vi kanske 3-4 kilometer i timmen. Det blev en lång dag alltså, längre än vad vi är vana vid. 
 
De sista två timmarna gick vi men pannlampor genom en becksvart skog. Det enda man såg var fotspåren från de som gått före oss och det blev faktiskt ganska tråkigt. Ungefär så här såg det ut, två timmar i sträck:
 
 
Väl framme vid vindskyddet såg vi att det redan fanns ett gäng där. Det kändes helt ok eftersom det innebar att brasan redan brann! Dessutom tältade de så vi fick sova själva i skyddet i alla fall. 
 
 
 
 
Temperaturen fortsatte upp över natten och vi sov till halv elva ingosade bland granris, dunjackor och sovsäckar. Det finns en gräns för hur hurtig man orkar vara - och för oss går det gränsen vid att vara morgonpigga. 
 
Idag hade vi planerat in en kortare sträcka och det var tur. Snön hade nämligen blivit isgata över natten och vi ömsöm kanade över isen, ömsom klättrade genom mossa och ris, för att komma fram på leden. 
 
 
Det var inte bara isigt, det blev också ganska grått och fult när snön försvann. Jag gillar vinter men jag gillar den mest när snön ligger i drivor och marken är frusen. Det här är ju bara jobbigt. 
 
En del av charmen med friluftsliv är alltid att komma hem och duscha, ha kylen full med mat och en mjuk soffkudde under rumpan. Just idag kändes den delen av turen extra viktigt. Vi hade det bra och jag är glad att vi kom i väg men det var verkligen extra skönt att komma hem. 
 
#1 - Bintan

Vilket härligt äventyr. Och så mysigt :-) Fler äventyr inplanerade 2015?

Svar: Massvis! Stafettsimningen över Engelska kanalen är en höjdpunkt men det blir en hel del rolig löpning också - först en tre-dagars tävling i England i maj och sedan Björkliden Arctic Mountain Marathon i augusti. Men vi lär nog hitta på en hel del annat roligt också!
Kari

#2 - AktivaDagar

Vilken frilufts-entusiasm! Imponerande!

Svar: Somliga gillar fyrverkerier, vi gillar träd!
Kari

#3 - AktivaDagar

Jag gillar också träd bättre... :)

#4 - Bintan

Oj det låter som att ni har ett spännande år framför er! Lycka till!