För skojs skull - Svett är det nya svarta

Nio tips för att komma över rädsla och panik i öppet vatten
Jag fick en kommentar häromdagen från Åsa som haft en traumatisk upplevelse med sjögräs när hon simmade förra sommaren och sedan dess haft problem med panikkänslor 
 
Ingen kan relatera mer än jag. Jag undviker näckrosorna i min sjö som pesten och var en gång nära att börja skrika för att mina ena fot skvätte vatten på den andra. Jag är inte bara rädd för sjögräs  utan också fiskar, sjömonster, spökena av de som drunkat, maneter och hisnande höjder. Faktum är att jag lärt mig crawla två gånger. Första gången gick allt jag bra tills jag fick tvärpanik vid öppet vatten-premiären och sedan vägrade crawla de närmasta tre åren.
 
Det finns de som tror på chock-terapi och dyker ned så djupt de kan för att se vad som finns där nere i mörkret men jag skulle personligen hellre skjuta mig än att dyka i min sjö. Jag trampar inte ens vatten för att jag inte vill att det där som finns där nere skall bita mig i tårna.
 
 
Istället finns det en hel del enkla knep att ta till. Det här är vad jag svarade Åsa:

1) simma med en kompis, sjömonster gillar inte folksamlingar.

2) simma nära stranden så att du hela tiden tydligt kan se träd och buskar på land. För mig hjälper det när jag klart kan se att jag rör mig framåt. 

3) simma gärna där du fortfarande kan se bottnen och vet att du bottnar. Så gör jag alltid när jag simmar själv i nya vatten, mer på grund av det psykiska än säkerhet.

4) Gör det lätt för dig, sätt upp väldigt enkla mål och var stolt över dig själv när du klarar dem. Jag började med att simma fem minuters-pass som inte var ett dugg jobbiga. Då lärde mitt psyke sig att associera simningen med något som var odramatiskt och roligt. 

5) Räkna andetagen så att hjärnan får något annat att tänka på en sjömonster. Bestäm att du får bröstsimma/ ryggsimma ett tag efter ett visst antal andetag. Börja med tex fem andetag.

6) Andas på varannat andetag snarare än var tredje. Det blir lättare rent psykiskt när du får titta upp oftare. 
 
7) Lyssna på hur det låter när du andas in. Om du hör ett väsande ansträngt ljud har du tappat kontrollen över andningen och behöver slå av på farten eller ryggsimma så att du får tillbaka din vanliga rytm. 
 
8) Acceptera att det kan ta tid för din kropp att vänja sig vid vattnet om det är kallt. Bröstsimma ett par minuter i början, doppa ansiktet ett par gånger. 
 
9) Börja superlångsamt på tävling. Framför allt starten kan vara ganska traumatisk (jag bröstsimmade hela min första "crawltävling") med en massa plask, vågor och sparkar från andra. Det viktigaste är inte att simma snabbt i början utan att komma in i en bra rytm och få ordning på andningen.
 
Hur gick det för Åsa då? Jo, hon har precis simmat sin första tävling, 1 km i en kanal där det var fullt av sjögräs. Hon hade mantrat "sjömonster gillar inte folksamlingar" i huvudet och det gick strålande!
 
 Söderbysjön - there be monsters and sjögräs.
#1 - Linda

Var i Sverige, förutom i badhus, kan man se botten? Är det för övrigt en fördel att kunna bottna? Alltså känslan när man försiktigt försiktigt sätter ner fötterna och ÄNDÅ nuddar något slemmigt och äckligt. Åh, vad osugen jag blev på att någonsin bada eller simma igen.

Svar: Långgrunda sandstränder på Gotland! Det dröjde länge innan jag badade i sjöar överhuvudtaget, just på grund av den slemmiga bottnen.
Kari

#2 - Åsa

:-) japp nu längtar jag ut i sjön igen. Tack för dina tips som kommer ta mej tillbaka till att älska att simma ute igen.