För skojs skull - Svett är det nya svarta

Löpning på Vasaloppsbanan
I Sälen började vi. Först var det 3 kilometer uppför, på asfalt, vilket är två bra skäl att gå enligt mig. Det fanns ju 87 kilometer kvar att springa sen. Gruppen tänkte annorlunda och drog iväg och kvar blev jag, Torkel, två killar och bästa Zandra Buud på följecykel. 
 
Löpar-Linda tar bloggbild. 
Till Smågan var det bara 11 kilometer och allt rullade på bra, både för löpare och cyklist.
 
Mångsbodarna låg vår första kontroll. 25 kilometer av fin men bitvis ganska brötig löpning var avklarade, över stock,  sten och myrmarken.  Vi såg en älg och flera omogna hjortron och det var lite lagom exotiskt. Zandra cyklade i förväg och bokade extraenergi i form av våfflor på caféet som höll på att stänga. Jag bestämde mig för att Dalarna nästan är lika bra som Gotland.  
 
På väg mot Risberg börjar distansen kännas i mina chockade ben och löpningen övergår i 25 minuter ultralunk, varvat med fem minuter gång.  Det är mitt bästa knep för att springa längre än vad formen egentligen tillåter: 25 minuter orkar man alltid och fem minuters gångvila är tillräckligt för att äta och dricka ordentligt. 
I Evertsberg sov vi över. Eller,  sova är att ta i. Jag låg och vred mig hela natten och försökte hitta en position där mina värkande ben kändes bra. 47 kilometers löpning känns rätt rejält kan jag rapportera. 
 
I Evertsberg skulle jag också få igång benen igen,  morgon därpå. Som tur var var det asfalt igen så jag skyllde på den och stapplade fram de första två kilometerna. Men asfalten tog slut och ultralunken fick ta vid igen. Helt utan entusiasm,  kan jag säga. 
I Oxberg kom den första kontrollen och jag var nästan gråtfärdig när jag insåg att det var ett helt Liningölopp kvar. Vi gnetade vidare men distansen måste ha gått mig till huvudet för jag författade en hyllningsdikt till energidrycken som delats ut på kontrollen.  
 
"Enervit, Enervit",  diktade jag,  "det är bra skit". Längre sammanhängande tankar än så klarade min hjärna inte av. Trots att vi tagit en ordentlig paus och ätit en medhavd kanelbulle. 
I Hökberg hatade jag Dalarna. Jag lade mig ned i gräset och vägrade fortsätta. "Enerviten är slut och det är jag med", diktade jag. Torkel fick upp mig på benen igen men fem kilometer senare hade jag fortfarande inte lyckats hitta på ett rim.
I Läde (Läde! Vem har någonsin hört talas om Läde!) kom vår station äntligen och vi kunde fylla på med Enervit igen. Dessutom åt jag en banan som hade närmastmagiska egenskaper. Jag svär att min kropp absorberade hela bananen på fem minuter. Hade jag dött och blivit obducerad där och då hade det inte funnits spår av banan i min mage överhuvudtaget.
 
Det var 15 kilometer kvar och jag hade skavsår. 
I Eldris fyllde vi på vatten i en kran och ultralunken gick nu i åtta-fart. Och då räknar jag ändå bort gången. Varje minut räknades ned till nästa gångpaus och varje meter räknades ned till målet. Åtta-fart är så långsamt att jag blev biten av bromsar i farten. Dagens naturupplevelse blev passande nog en huggorm som låg på stigen.
I Mora var jag så glad att jag kommit fram att jag nästan grät. Vi åt lunch på Moraparken och lyssnade på historier från resten av gruppens löparäventyr. Jag lärde mig det bästa skavsårsknepet och fick åka bil till Mora där duschen väntade, och sedan bil till Zorncafeet där jag fikade en vit chokladboll med lime OCH en brownie med hallonmousse. 
 
Och nu ska jag sova. 
#1 - Katrin -Katrins äventyr

Bra jobbat! Gillar din ärliga racereport.

#2 - Rund är också en form!

Men åh, jag blir alldeles tårögd! Grymt gjort!
Vad detta med någon löpgrupp? Hade lätt kunnat hänga på om min vad varit ok. Klart man går i 3 km asfalts uppförsbacke. Helt rätt/mitt tänk! ;-)

Kram M

Svar: Det var ett litet träningsläger ordnat av Jonas Buud, mest för sådana som vill springa Ultravasan i sommar. Vi tog det som ett litet äventyr!
Kari

#3 - Sara i Åre

bra jobbat där!!!! om ett tag minns du bara det härliga! :)

#4 - Mia

En störd del av mig bli avis på äventyret, en annan del absolut inte... :D Sjukt bra jobbat Kari! P.S. Enervit kanske hör av sig med ett kkanonerbjudande!

#5 - Linda

Härligt att ni kom i mål! Det jag såg av banan från supportbilen dag 2 såg riktigt fint och lättsprunget ut. Bra väder hade ni också!

Svar: Lättsprunget, ja, men man måste älska tallar för att tycka att det var fint. Och det gör inte jag.
Kari

#6 - Johanna

Bra jobbat Kari!!

#7 - Johanna

Bra jobbat Kari!!

#8 - Mari

Men wow. Så bra, härligt jobbat!

#9 - Annika - strongday.se

Haha otroligt härlig text att läsa. Och vilken prestation!

#10 - Märta

Bra jobbat! Shiiit vad tungt det måste vara att få igång benen dag 2...