För skojs skull - Svett är det nya svarta

Rätt sorts långpass!
Det var perfekta förhållanden idag. Vindstilla och strålande solsken  (när det är kallt i vattnet är det extra skönt med solvärme på ryggen).
 
 
Eventuellt var det lite för mycket solsken för det var svårt att få en pålitlig tagning på vattentemperaturen. Det skilde mer än två grader beroende på var vi kollade och inne i viken var det definitivt varmare än 15. Enligt de officiella kanalsimnings-reglerna måste det vara 15.9, men min coach Chloe rekommenderar 15,5 grader för att vara på den säkra sidan. Enligt internet skulle det vara 15 hos oss idag så jag bestämde mig för att det var det som gällde. För internet ljuger ju aldrig. 
 
Den första halvtimmen var riktigt seg.  En timmes simning och en halvmara i löpning igår var kanske inte optimal uppladdning och det kändes.
 
Sen kom jag in på en ny del av kusten som jag inte simmat förut och då började det lossna.  Här var det mer klippigt vilket är roligare än sandstrand. 
 
Klippformationerna gör att det finns mer att titta på under vattnet - som en hel del fisk till exempel.  Jag är egentligen rädd för fiskar  (hajar är fiskar så jag utgår från att allt jag ser är antingen en haj eller potentiell hajmat. Det innebär att jag antingen var jättenära ett hajstim eller mellan hajen och dess mat.) men om man ska simma i två timmar behöver man något för att hålla spänningen uppe.
 
 
Vattnet var kallt men jag frös egentligen aldrig. Armarna och benen blir så klart kalla - axlarna är värst.  Men kroppen är smart och låter allt det varma blodet vara kvar i bröstet och magen för att skydda de viktiga organen. Så när jag känner mig lite kall fokuserar jag bara på den varma känslan i bröstet och trycker i lite extra ett tag för att få upp blodcirkulationen.
 
  
Två timmar är ganska exakt dubbelt så långt som jag brukar simma och jag var rejält trött när jag till slut förde kosan tillbaka mot hamnen där Torkel väntade med te och energigodisar.
 
 
 Även om man inte fryser under själva simningen blir man snabbt rejält kall när man går upp.  Då börjar det kalla blodet i armarna och benen cirkulera fritt i kroppen igen. Jag har duschat så länge och så hett som varmvattenberedaren tillät  (vilket inte var jättelänge) men det tog ändå en halvtimme,  två koppar te och en pizza innan jag slutade hacka tänder.
 
Resten av dagen tänker jag tillbringa njuta av solen, ladda batterierna för en annan sorts utmaning i morgon och fylla på med kalorier så mycket det bara går.
 
Det här är eventuellt den mest osmickrande bild på mig själv jag någonsin sett men jag bjuder på det. Ordet "side boob" måste ha hittats på med simmare i åtanke - och vad gäller påsar under ögonen borde det här vara något sorts rekord. 
 
Fel sorts långpass
Det blev ingen qualifier idag. Vi bor på en halvö och på den ena sidan blåste det och gick höga vågor och på den andra sidan var det för varmt i vattnet.  Inte på något sätt obehagligt varmt utan bara för varmt för att det skulle räknas.  16.5 grader för att vara exakt.
 
Jag simmade en timme ändå, i det lugna och varma vattnet, och det gick alldeles utmärkt.  Sen sprang vi en runda som vi hittade på en turistkarta. 
 
Vi sprang så klart vilse och det blev 20 kilometer på sandstrand och dammiga asfaltsvägar, bland saltfält och varma källor. Fint som snus.
 
Imorgon blir det ett nytt försök till långsim - prognosen visar på kallare vatten och plan b är att mäta på ett bättre ställe.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vamos a la playa
 Jag är en sån som gillar att snabbt bocka av sånt som står på att göra listan. Och just nu står det två timmar kall-vattensimning på schemat.
 
Tanken var egentligen att träna under veckan och sedan peaka med en monstersimning den sista dagen.  Det hade ju varit logiskt.  Men sen började jag noja över möjliga stormar som skulle kunna förstöra. Eller att jag skulle bli skadad av all träning och sen bli tvungen att göra min två timmars simning i en belgisk ankdamm. Så nu kör vi!
 
Träning är för mesar och kallvatten is a state of mind. I den här viken tänker jag göra mina två timmar idag.