För skojs skull - Svett är det nya svarta

Rätt sorts långpass!
Det var perfekta förhållanden idag. Vindstilla och strålande solsken  (när det är kallt i vattnet är det extra skönt med solvärme på ryggen).
 
 
Eventuellt var det lite för mycket solsken för det var svårt att få en pålitlig tagning på vattentemperaturen. Det skilde mer än två grader beroende på var vi kollade och inne i viken var det definitivt varmare än 15. Enligt de officiella kanalsimnings-reglerna måste det vara 15.9, men min coach Chloe rekommenderar 15,5 grader för att vara på den säkra sidan. Enligt internet skulle det vara 15 hos oss idag så jag bestämde mig för att det var det som gällde. För internet ljuger ju aldrig. 
 
Den första halvtimmen var riktigt seg.  En timmes simning och en halvmara i löpning igår var kanske inte optimal uppladdning och det kändes.
 
Sen kom jag in på en ny del av kusten som jag inte simmat förut och då började det lossna.  Här var det mer klippigt vilket är roligare än sandstrand. 
 
Klippformationerna gör att det finns mer att titta på under vattnet - som en hel del fisk till exempel.  Jag är egentligen rädd för fiskar  (hajar är fiskar så jag utgår från att allt jag ser är antingen en haj eller potentiell hajmat. Det innebär att jag antingen var jättenära ett hajstim eller mellan hajen och dess mat.) men om man ska simma i två timmar behöver man något för att hålla spänningen uppe.
 
 
Vattnet var kallt men jag frös egentligen aldrig. Armarna och benen blir så klart kalla - axlarna är värst.  Men kroppen är smart och låter allt det varma blodet vara kvar i bröstet och magen för att skydda de viktiga organen. Så när jag känner mig lite kall fokuserar jag bara på den varma känslan i bröstet och trycker i lite extra ett tag för att få upp blodcirkulationen.
 
  
Två timmar är ganska exakt dubbelt så långt som jag brukar simma och jag var rejält trött när jag till slut förde kosan tillbaka mot hamnen där Torkel väntade med te och energigodisar.
 
 
 Även om man inte fryser under själva simningen blir man snabbt rejält kall när man går upp.  Då börjar det kalla blodet i armarna och benen cirkulera fritt i kroppen igen. Jag har duschat så länge och så hett som varmvattenberedaren tillät  (vilket inte var jättelänge) men det tog ändå en halvtimme,  två koppar te och en pizza innan jag slutade hacka tänder.
 
Resten av dagen tänker jag tillbringa njuta av solen, ladda batterierna för en annan sorts utmaning i morgon och fylla på med kalorier så mycket det bara går.
 
Det här är eventuellt den mest osmickrande bild på mig själv jag någonsin sett men jag bjuder på det. Ordet "side boob" måste ha hittats på med simmare i åtanke - och vad gäller påsar under ögonen borde det här vara något sorts rekord. 
 
#1 - Charlotta Sofia springer och trimmar

Jag blir så himla imponerad och fascinerad, tycker du är stentuff!

#2 - Mari

Jäklar! Vilken haj som helst skulle bli rädd för dig, du är helcool :) Grymt jobbat!

#3 - Johanna

Såg varken sideboob eller påsar innan du nämnde dem, så jag tror nog att man är lite mer kritisk mot sina egna bilder :)

Det jag tänkte fråga var dock hur de kollar upp att ni gjort kvalificeringsimmet då ni verkar få göra det var och när som helst? Hur ska det intygas?

#4 - Sanna

Så nu är du kvalificerad och klar? Bra jobbat!!

#5 - Katrin -Katrins äventyr

Bra jobbat!! Jag undrar också över hur man "kollar" att man klarat kvalificeringen. Blir så himla spännande att följa fortsättningen! Hoppas du tinat upp helt nu :)

#6 - nan

skönt att du fick så kallt som du ville ha. Och du, du ser strålande frisk och pigg ut ! Nu får du njura och ha skön semester.
mammakram

#7 - Märta

Riktigt bra jobbat! Men jag funderar lite på hur du har lyckats vänja kroppen vid det kalla vattnet. Har du liksom vant den successivt eller du bara körde 15 grader direkt, chockmetoden?

Svar: Jag körde 20 minuter första dagen, en timme nästa och sedan 2 timmar den tredje dagen. Det gick förvånansvärt lätt - dels tror jag att jag har fallenhet för det (med lagom mycket kroppsfett!) dels tror jag att jag har mycket igen från kalla dopp i Östersjön när jag var barn!
Kari

#8 - Märta

Ja tack vare Östersjön kanske man tål det bättre. Jag har också badat i svinkallt vatten här hemma hela livet, medan kompisar från västra sidan Skåne knappt doppar tårna ens här på östra sidan.