För skojs skull - Svett är det nya svarta

2015: Äventyr, upplevelser och förlorade tånaglar
När man har säsongsvila har man tid med en massa annat, som till exempel att sammanfatta året. Va, säger vän av ordning, en årssammanfattning i november? Vad kommer härnäst, pepparkakor i oktober? Jovisst, säger jag, det vore slöseri att bara äta pepparkakor i december och dessutom är min säsong officiellt slut. 
 
Det där med siffror är inte så spännande så min sammanfattning blir årets höjdpunkter istället. En av många fördelar med att ha en blogg är ju att det är så lätt att gå tillbaka och se vad man gjort under året (plus att det finns bilder!). I bloggarkivet ser jag att 2015 varit fullt av upplevelser, utmaningar och äventyr - precis som jag vill att livet skall vara! 
 
Januari
 
Jag hade ont i ryggen och kunde inte springa så mycket men bröt inte ihop för det (jo, lite). Vi firade nyårsafton i ett vindskydd på Sörmlandsleden och satte därmed tonen för ett år fullt av friluftsäventyr.  
 
Isarna låg blanka i Stockholm och vi hann med lite skridskoåkning innan det var dags att åka tillbaka till Bryssel igen. Jag längtar efter skridskoåkning i vinter och har redan bokat in en extra helg i Stockholm i januari för att maximera chansen!
Februari
 
I februari åkte jag Tjejvasan med tre kilometer skidåkning i benen - det gick bra det med trots miserabla förhållande och min allmänna skepsis mot tjejtävlingar.
 
Jag skrev ett inlägg om hur nakna kvinnor i omklädningsrummet påverkat min självbild. Det är nog fortfarande är mitt mest lästa inlägg samt - gissar jag - det inlägg som gjort flest läsare besvikna!
 
På Allahjärtansdag sprang jag och Torkel brustna GPS-hjärtan, något som vi för övrigt tänker göra igen. Det kan ju bara bli bättre: 
Mars
 
I mars drog jag igång simträningen på allvar. Jag nojade över min brist på brunt kroppsfett och vi åkte till Mallorca för att jag skulle få träna på att simma i kallt vatten. Vattnet var visserligen kallt med det var kristallklart och jag klarade av kvalificeringen för Kanalsimningen - två timmar i vatten kallare än 15.5 grader. 
Om det var kallt vatten i Mallorca var det desto kallare i svenska fjällen. Jag åkte Jämtlandstriangeln på turskidor och älskade svenska fjällen lite extra. Vad annat kan man göra när det är så här fint?
April
 
Efter allt det där är det ju inte så konstigt att jag inte orkade göra så mycket i april. Jag ser på bloggen att jag var trött och sur och tog lite ledigt från träningen. Höjdpunkten var en videoanalys av min simteknik i London. 
Maj
 
I maj var jag tillbaka på banan igen och vi började månaden med en vecka i the Lake District i norra England. Vi hann med en tre-dagars tävling, lite semester och ett bröllop med skotsk folkdans. Det regnade så mycket att jag fick svamp mellan tårna, jag sprang vilse och nästan frös ihjäl men vi gillade veckan så mycket att vi kör en repris på den 2016, då utan bröllop. 
Simträningen gick också in i sista fasen med en simresa till Annecy och Europas renaste (och kanske vackraste) sjö. 
Juni
 
I juni var det dags! Vi åkte till Dover för att jag skulle göra årets höjdpunkt - stafettsimningen över Engelska kanalen. Jag hostade så mycket att främlingar stannade mig på gatan för att ge mig addressen till vårdcentralen men jag vägrade träffa en läkare för att jag var rädd att få sim-förbud.
 
Istället lärde jag mig att hosta under vattnet så att jag kunde tajma andningen och tog första steget ned i vattnet på Shakespeare Beach strax innan gryningen den 24 juni. 
Juli
 
Lusten att simma försvann någonstans i vattnet utanför franska kusten och juli blev en månad med löpning istället. På Vasaloppsleden sprang jag ultra-distans för första gången sedan jag fick diskbråck 2012 och tappade tre tånaglar på köpet. 
Augusti
 
Augusti bjöd på mer lång-distans löpning i form av Björkliden Arctic Mountain Marathon. Jag tyckte att det var för mycket dödsångest och för lite löpning och tappade en tånagel till. Men det var så vackert att fröet såddes till nästa års stora utmaning - Gröna Bandet. 
September
 
Jag drömde mig tillbaka till fjällen men hade alldeles för mycket att göra på jobbet för att ta ledigt en hel vecka så det fick bli en långhelg på Österlen istället. Där sprang vi med Märta, letade förtvivlat efter mat på säsongsstängda cafeer och hade det allmänt bra. 
Jag började också ett träningsprogram för Gröna Bandet som jag faktiskt har följt och började gråta av frustration när jag skulle förbättra min löpteknik. Löptekniken ligger på is just nu men jag har inte gett upp! 
 
Oktober
 
I oktober strulade ryggen lite grann igen och jag funderade på hur jag någonsin skall hitta balans i livet när ett jobb som jag älskar ligger i en stad som jag hatar.
 
Det kändes lite bättre när bokskogen i Bryssel började skifta i gyllengult och vi dessutom kunde ta tåget över till England för att springa längs med kusten i fyra dagar. Så himla lyxigt att slippa flyga! England var både vackert och dimmigt och jag var väldigt nöjd med formen - vi sprang 130 km på fyra dagar utan att kroppen brakade samman. 
November
 
Vi avslutade tävlingssäsongen genom att slå personbästa i att vara sämst på Stockholm Rogaining - vi läste inte instruktionerna ordentligt och plockade poäng både i cykelklassen och löparklassen vilket innebar att vi kom mer eller mindre sist i båda klasserna. Men det är ju också en bedrift. 
 
November bjöd också på säsongsvila men har för mig framför allt dominerats av en känsla av hopplöshet och förtvivlan över flyktingkrisen, attackerna i Paris och en säkerhetskris i Bryssel. Jag lärde mig också att äta gröt
Det återstår att se vad december bjuder på - mycket julgodis och mys står högst på listan!
#1 - Katja

Roligt att se tillbaka på så mycket upplevelser! :)

#2 - Rund är också en form!

Har flera bekanta som varit och sprungit i/på (?) Lake District. Ser så himla fint ut! Blir sugen! :-)

Svar: Det är som fjällen fast med scones istället för våfflor!
Kari

#3 - Märta

Snacka om att ni har hunnit med mycket under året! Jag har blivit riktigt sugen på långlöpning i England efter dina rapporter därifrån. Sen att man är lite smyganglofil gör ju sitt till...

Svar: Själv har jag kommit ut ur garderoben när det gäller anglofili för länge sedan! Men även bortsett från det är England riktigt bra för löparsemestrar: de har en väldigt lång tradition av vandring så det finns många bra leder, det finns massvis med BBs också på landsbygden och gott om pubbar som serverar bra mat. Vi har hållit oss mycket runt London för att slippa restid men jag är väldigt sugen på Cornwall och Wales också. Det går nattåg från London!
Kari