För skojs skull - Svett är det nya svarta

Stockholm rogaining race report
Rogaining är alltså en orienteringtävling för både löpare och cyklister där man har en viss tid på sig  (sex timmar i det här fallet) för att ta så många kontroller man kan,  i vilken ordning man vill.  Kontroller som ligger långt bort eller är svåra att hitta ger mer poäng. Kartorna delas ut en timme enligt start och då måste man alltså lägga upp en bra plan för hur man vill disponera sin tid och sina kilometer - komplicerat alltså. 
 
Torkel är bra på löpning och på orientering och jag bidrar typ med gott humör. Rimligtvis borde jag också bidra med planering och strategi. Det kanske inte är ett vinnande koncept men vi är ett bra team i alla fall. 
 
Varje tävling har sin rytm och när det gäller rogaining är rytmen hackig. Ett par hundra meters löpning på en cykelväg,  tvärstopp för att leta efter en kontroll i ett snår,  löpning igen fast på en teknisk stig sedan snabbare över en gräs plan och kartpaus efter det, gång med Delicatoboll och genväg genom ett träsk. 
 
 Det blir aldrig tråkigt och tur är ju det när man ska hålla på så länge. 
 
Starten gick från Nacka Strand i år och de första kontrollerna låg nära lättlöpta motionsspår och cykelbanor.  Vi plockade poäng efter poäng och allt kändes strålande. Det tog ett tag för mig att hitta rytmen,  andningen kändes lite stressad i början och pulsen låg lite för högt. Men vi tog det lugnt och det släppte så småningom - en av fördelarna med långlopp är att hur man än känner sig så hinner det ändras - flera gånger om.
 
De första timmarna förflöt utan dramatik och jag matade benen med choklad och Cliffbars medan själen njöt av att vara ute i skogen.  Vi sprang genom Erstavik upp till Sörmlandsleden i Nackareservatet där stigarna bitvis var välbekanta.
 
När det började mörkna drog vi på oss pannlamporna och joggade vidare. Förra året tyckte jag att det var desorienterade och lite obehagligt att springa i mörkret men i år var jag bättre förberedd. När vi stannade till bildade andedräkten små dimmoln som lystes upp av lamporna och ibland sprang jag i fatt en liten dimtuss av Torkels andning. Det hjälpte så klart att vi var inne på den mest välbekanta delen av banan men det kändes mer mysigt än läskigt! 
 
Efter fyra timmar fick vi te och ostmackor på den bemannade kontrollen nära Hellasgården. Då var benen fortfarande pigga och humöret var på topp efter en hitintills prickfri runda.
 
Vi plockade en kontroll till nära en stigkorsning vid Källtorpssjön och satte övermodigt kurs mot en högpoängare som skulle ligga en kilometer bort. Vid det här laget var det helt mörkt i skogen och vi trippade fram långsamt och försiktigt för att inte missa stigkorsningar och andra riktmärken i skogen.  Kontrollen skulle ligga 100 meter in från stigen,  vid en brant,  men hur  vi än letade gick det inte att hitta den i mörkret. I slutet på ljuskäglan såg allt ut som en brant och vi irrade runt i 20 minuter i skogen utan att uppnå så mycket mer än att gå vilse innanvi gav upp och letade reda på en stig genom att ta kompassriktning tillbaka. 
 
Nu var det bara en timme kvar till vi behövde vara i mål och jag fick pinna på så mycket benen orkade för att vi skulle hinna. Två kontroller till hann vi dock med inne i ett bostadsområde, så vi slapp avsluta med ett misslyckande innan vi stämplade in i målet med fem minuter till godo nöjda med ett väl genomfört lopp,
 
Sen upptäckte vi att flera av de kontroller vi tagit tillhörde cykeltävlingen. Istället för ett ganska bra resultat i löparklassen hade vi därmed lyckats med konststycket att komma (nästan) sist i löparklassen och sist i cykelklassen,  på samma gång! 
 
Med oss i bagaget fick vi alltså en helt ny bottennotering, en viktig lärdom om att läsa instruktioner och vetskapen om att, om man bortser från regler och andra petitesser, vi faktiskt gjort ett riktigt bra lopp! Synd bara att det är ett år till nästa gång så att vi hinner glömma det vi lärt oss!
Sex timmar kräver en ryggsäck full med godis 
#1 - Märta

Haha dina rapporter är alltid lika roliga :-)
Att lyckas komma sist i en cykeltävling när man i själva verket är med i en löptävling, det är en bedrift i sig!