För skojs skull - Svett är det nya svarta

Obalans
Det sägs så mycket klokt om hur viktigt det är med balans i livet, om hur man ska prioritera sig själv,  sitt mående och sin familj. Här till exempel skriver Katta om lusten att göra något annat, Stina vill downshifta och Clara drömmer om pensionärslivet. 
 
Jag kan bara hålla med samtidigt som jag inte har någon aning om hur jag ska nå dit. 
 
För första gången i mitt liv trivs jag på jobbet.  Det är utmanande och meningsfullt utan att vara alltför stressigt. Jag behöver sällan jobba över och har kollegor jag skrattar tillsammans med. Vägen gick via en rekryteringsprocess som tog nästan två år och jag har velat komma hit sedan jag var tonåring. 
 
Det är bara den lilla detaljen att det är i Bryssel. 
 
 Det finns mycket positivt med Bryssel (jag gjorde en lista en gång. Citronyoghurt är min favoritsak i Bryssel.) men det är inte min typ av stad och kommer aldrig att bli det.  Jag längtar hem till cykelbanor och drickbart kranvatten och har extra obetald semester för att kunna få en helg i Stockholm varje månad.
 
Det här är en sådan helg och igår hoppade jag över lunchen för att kunna gå tidigare från jobbet och hinna med sex-planet till Arlanda.  Sen satt jag två timmar på en buss i världens största trafikstockning för att ta mig de 12 km in till flygplatsen.  Det var bilkö hela vägen in i parkeringshuset på flygplatsen och det hade varit snabbare att gå. 
 
Jag missade mitt flyg och grät tårar av frustration  medan jag ringde SAS för att köpa en ny biljett. Att sätta sig på samma buss,  i samma bilkö, och tillbringa helgen i Bryssel kändes inte som alternativ. Jag hann inte mer än bekräfta kontokortstransaktionen förrän jag fick ett textmeddelande från SAS om att mitt nya flyg var försenat. 
 
Klockan var en bra bit efter midnatt när min taxi till slut stannade utanför vår lägenhet i Hammarbyhöjden efter mer än åtta timmars resa. 
  
Idag har större delen av min lediga dag gått åt till att återhämta mig från gårdagen. Jag har gått en långpromenad och njutit av det fantastiska höstvädret.  Suttit på en klipphäll och tittat ut över Söderbysjön tills andetagen hittat tillbaka till sin vanliga rytm och rumpan blivit kall. Upptäckt nya stigar i Nackareservatet och låtit tankarna snurra fritt. 
 
Men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte komma på något sätt att hitta en balans i det här. 
#1 - Sara i Åre

jag tror såhär: att följa sitt hjärta och gå sin egen väg betyder inte att det är en enkel väg. men allt det bra och det goda med sitt val ska trots allt vara mer och väga tyngre än det dåliga. du har ditt drömjobb (positiv grej) - men det är i bryssel (inte helt positiv grej låter det som). och det är kanske det man får utgå från - men också tänka att den dröm man vill leva kanske inte heller är den dröm man vill leva för evigt. min dröm är åre NU, men inte åre för alltid. det känns rätt skönt på något sätt; för jag kan irritera mig på saker i Åre med - men de fastnar inte på mig för jag vet att this is now. och det finns en tid för allt.

jag är väldigt nyfiken på dels vad du gör men också hur ni lever i stort: hur har ni delat upp boendet? jobbar T också i bryssel? hur gör ni med det praktiska? det är extra intressant för mig eftersom jag också lever "utanför normen" och då är det så kul att höra hur andra gör med dubbla boenden etc.

hoppas du får en fin helg. kramar till dig - du är härlig på så många sätt och vis!

Svar: Jag är ansvarig för ett litet team som sköter sociala medier och en del annan kommunikation för EUs satsningar på kultur, utbildning och ungdomar, tex Erasmus. (European week of sport kanske också låter bekant?)
Vad gäller det praktiska skulle jag kunna skriva en hel manual vid det här laget. Torkel är anställd i Stockholm, jobbar i Helsingfors men bor i Stockholm. Varje vecka är han i Helsingfors två dagar, varje månad en vecka i Stockholm och sedan resten av tiden i Bryssel. När han är i Stockholm brukar jag ta en långhelg hemma också. Vi har en lägenhet i Stockholm och en i Bryssel, samt en inneboende i vardera lägenhet för att få ekonomin att gå ihop. Det är komplicerat men fungerar ganska bra, bortsett från när det är toppmöte i Bryssel!
Kari

#2 - Sanna

Mitt bästa Brysseltips: ta cykel till flygplatsen. Det finns tyvärr ingen Villostation i själva Zaventem men en mycket säker cykelparkering på flygplatsen och välskyltad cykelväg hela vägen in till terminalen (om en bara överlever genom Schaerbeek). Inga problem med strejker eller trafikköer!

Svar: Tack för tipset, ska definitivt titta närmare på det alternativet. Att åka buss är det värsta jag vet.
Kari

#3 - Hanna Karlsson

Men så jobbigt att helgen startade så för dig. Det ser underbart fridfullt ut på bilderna iallafall. Kram till dig.

Svar: Träd hjälper mot allt.
Kari

#4 - Märta

Å vad knäckande att bli så fördröjd när man bara längtar hem.

Det kan låta så himla lätt när man läser andras historier om hur de förändrat sina liv, bytt stress mot lugn etc. Får lätt intrycket att det bara är att göra, så löser sig allt. Men det är inte så jädra lätt alltid. Å andra sidan är det kanske viktigt att det framstår som lätt, så att folk vågar försöka.