För skojs skull - Svett är det nya svarta

Team Sandettie video
Det har gått mer än två månader sedan jag simmade i Engelska Kanalen nu och det börjar kännas ganska avlägset. Simning över huvudtaget känns avlägset faktiskt. Jag har simmat mycket mindre än jag tänkt mig i sommar och ett pass på 3 km häromdagen kändes rejält i armarna. Kan inte fatta hur jag klarade av att göra tre sådana på en dag för inte så länge sedan. 
 
Precis när jag börjar tro att allt var på låtsas damp den ned ett mejl i min inbox med den här videon, som Jeremy i mitt lag har gjort. 
 
Den fångar allt det positiva från vår simning (det är ingen som kräks till exempel men soluppgången är fantastisk) och får mig att längta tillbaka. 
 
Lite längtar jag tillbaka till Dover och Team Sandettie men framför allt längtar jag tillbaka till ett riktigt träningsmål, med alla de tankar, ångest och fokus det innebär. Jag längtar efter äventyr helt enkelt.
 
Det finns något i kalendern för nästa år men än så länge är det mer än dröm än en plan. Löpning blir det den här gången. Kanske. Jag skall prova att öka träningsmängden under hösten och se vad kroppen och huvudet håller på och sedan får vi se. Än så länge kan jag bara hoppas, längta och drömma och det är inte fel det heller!
Jag är den första simmaren, och sedan simmar jag igen vid 6.15 (i rosa baddräkt och orange mössa). 
#1 - Åsa

Jäklar vad häftigt skrämmande. Vilken upplevelse du varit med om. Starkt jobbat av er. En fråga:varför får man inte ha våtdräkt på? Måste ju vara ganska kallt. Smörjde ni in er i ullfett el liknande ?

Svar: Jag tror att det har mycket med tradition att göra - folk har ju simmat över kanalen i snart 150 år och då skall det vara som "det alltid har varit". Det skulle ju vara mycket lättare med våtdräkt, både varmare och snabbare, så det anses som fusk. Vi simmade väldigt tidigt på säsongen och då var det mellan 13 och 14 grader men jag frös ändå inte. Det är en vanesak. Man smörjer inte in sig heller nu för tiden, det fungerar tydligen inte.
Kari