För skojs skull - Svett är det nya svarta

Så fint att det pirrar i magen!
I natt bor vi på ett hotell i Bassenthwaite, en kort promenad från startområdet. Vi har varit där och hämtat kartorna för i morgon och träffat några av de andra svenskarna som skall vara med på tävlingen. 
 
Vädret har slagit om och även om det fortfarande är kallt är det alldeles underbart vackert. Jag bara går runt och fånstirrar på allt, så fint är det. 
 
Vädret ska hålla i sig i morgon och vi kommer få en riktigt fin dag! Det blir ganska mycket löpning på hög höjd (ca 800-900 meter - högt för England) och vi skall upp på Hellvellyn som är en av de mest berömda topparna i området. Det blir premiär för mig (vi hade planerat in en topptur dit förra året men vädret var för dåligt) så det skall bli superroligt. 
 
Även om det är sol så kommer det att bli kallt. Topparna är snötäckta så det kan bli hallt och svårsprunget. Dvs mer tid att njuta av utsikten! Vi räknar med ca 25 km löpning första dagen, plus 1300 höjdmeter, vilket känns helt ok. 
 
Det enda molnet på himlen (bokstavlingen talat) är att det inte blir något cafe första dagen... 
 
Vad hände med "green and pleasant hills"??
När vi sprang Great Lakeland förra året så snöade det lite grann på en topp och jag klagade för kung och fosterland. 
 
I år ser bergen ut så här: 
Organisatörerna har gått ut med en extra väder-briefing och meddelar att de aldrig har sett så här mycket snö så här års förut. 
 
 
Jag har bestämt mig för att vara tacksam. Jag har ju faktiskt missat hela vintern i år - åkte ett ynka varv skidor runt gärdet hemma i Stockholm på Nyårsdagen och fick lite skridsko ett par veckor senare - och har verkligen saknat den. Så mycket att jag har börjat leka med tanken på att ta ett sabbatsår och göra en skidsäsong nästa vinter. 
 
Jag trodde det var kört 2016 och här får jag en helt ny chans på snö! Och berg på samma gång! Det är ju bara synd att jag lämnade skidorna hemma...
 
Dessutom innebär det här att vi får en fantastisk chans att testa vår utrustning i dåliga förhållanden. Fast jag hoppas ändå att Gröna bandet inte att bjuda på så här mycket snö och kyla...
Ingen kan stoppa mig nu!
Jag kan inte komma ihåg när jag sist längtade så mycket efter en semester som den här. Jag har varit på bra humör hela dagen bara för att jag vet att jag kommer att vakna i England i morgon bitti och sen kliva på tåget mot Keswick och the Lake District.
 
Jag log hela vägen till jobbet (trots att jag var tvungen att gå pga har inte orkat fixa min cykelpunktering), var trevlig mot alla på jobbet trots att jag var tvungen att hoppa över lunchen igen och tappade inte ens humöret på Bryssels flygplats.
 
Speciellt det sista säger en hel del eftersom jag först köade en timme i parkeringshuset, sedan 20 minuter till i tältet som fungerar som tillfällig avgångshall och sedan 20 minuter till för den ordinarie säkerhetskontrollen.
 
Jag är bara ett hop skip and a jump från bergslöpning och då kan inget förstöra mitt humör. Bortsett från att jag tränat urdåligt och att det snöar i England att förutsättningarna för årets Great Lakeland 3 Day mycket bättre än förra året.
  • • Jag har inte glömt mina tights hemma.
  • • Jag har lärt mig att göra orienteringsknutar på skorna och behöver inte be Torkel om hjälp.
  • • Min kompis Zandra har lovat att hålla mig sällskap hela tävlingen och hon kan till och med orientera.
Väderleksrapporten ser inte ett dugg bättre ut än för några dagar sedan och det kommer att bli frostiga nätter och snöslaskiga dagar. Det bryr mig inte ett dugg. Jag har tio dagar med den finaste fin-löpningen framför mig (spelar ingen roll om jag är i så dålig form att jag måste gå allt – är det fin-löpning så är det).
 
Det fungerar inte att lägga upp bilder här men ni kan föreställa er vackra vyer över berg och sjöar i England - eller en kilometerlång kö genom tre våningsplan i ett parkeringshus i Belgien om ni är mer lagda åt det hållet. Jag kunde inte riktigt välja mellan dem.