För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 23: Ammarnäs - Serve

Vi har bestämt oss för glassa mellan Ammarnäs och Hemavan. Because we are worth it och för att vi kan. Ammarnäs satte tonen med dusch bastu och en god middag och nu kör vi vidare i samma stil.

Eftersom vi lagt till en dag kan vi göra ganska korta etapper de närmaste dagarna och det finns gott om stugor för inne-nätter.

Sen visade det sig att Ammarnäs har en livsmedelsbutik och min lycka var gjord. Ryggsäckarna är numera fulla med godsaker och ett eventuellt kalori-underskott från tidigare etapper kommer garanterat att ätas tillbaka.

Vi började med en stigning upp från Ammarnäs och har sedan varit på fjället nästan hela dagen med fantastisk utsikt över Vindelfjällen och Sytertopparna.

Däremot har det blåst iskalla vindar hela dagen och vi har fikat (kanelbullar!) i olika vindskydd och stugor efter leden.

Väl framme vid Servestugan visade det sig att vi skulle få dela sovsal med åtta andra och vi gick vidare.  Det kändes som om risken för att någon skulle snarka var cirka 100%. Eller så har vi blivit lite folkskygga efter tre veckor på fjället.Vi siktar på att bo i stuga nästa natt istället. Då ska vädret bli sämre. Så här ser förresten mina strumpor ut efter en dag på leden.  Torraste stigen hittills och mina fötter är överlyckliga. 
Nya strumpor
När jag för en gångs skull har rena fötter så var det lika bra att lyxa vidare och byta strumpor. Det är lite knepigt det där med rena strumpor när man är ute så länge som vi.

Det går så klart inte att ha med sig ett par för varje dag och vi har packat två par löparstrumpor vardera. Jag fick dessutom ett par helt nya strumpor i lådan i Kvikkjokk.

Fast sen har det känts som slöseri att trycka ned de fina vita strumporna i mina leriga stinkande skor och sen har man två par skitiga strumpor.

Att byta strumpor innebär dessutom att de skitiga strumporna (och de är så skitiga att de kan stå upprätt) måste läggas ned i ryggsäcken.

Så ni fattar ju vilken stor dag det är när jag drar på mig rena strumpor på morgonen.

 
Ovillkorlig kärlek?

Någon,  kanske Claes Grundsten eller Dag Hammarskjöld eller någon annan av de där gubbarna som brukar skriva om fjällen,  har sagt att om man verkligen älskar fjällen så måste man också lära sig att uppskatta fjällskogen.  Det skulle finnas någon sorts charm i de knotiga björkarna och deras överlevnadskonst.

Jag håller inte med.  Jag hatar fjällskog. Att säga att man måste älska fjällskogen bara för att man älskar fjällen är som att säga att man måste älska blöta strumpor.