För skojs skull - Svett är det nya svarta

Årets sista långpass
I morse packade jag ryggan och drog ut rakt ut i Nackareservatet för ett långpass.
Det blev inte bara årets sista utan också ett av årets trailigaste eftersom vi valde en stig som verkade bestå enbart av stenar, rötter och misstänkt halkiga klipphällar. 
Torkel skuttade i väg som om han haft asfalt under skorna medan jag tassade fram i snigelfart och var grymt nöjd över att jag faktiskt sprang trots allt bök. 
Även om det var lite svårare löpning än vad jag är van vid så är det ovanligt fint och lättsprunget i skogen för att vara den här tiden på året. Bara lite is, tjäle och ingen snö. Fast så lite ljus att nästan alla bilder är lite suddiga trots att det är mitt på dagen. 
Istället för en av våra vanliga rundor så sprang tvärs genom Nackareservatet på nya stigar med siktet inställt på Saltsjöbaden. 
Jag hade fortfarande pigga ben och gott humör när stigen tog slut och vi var framme i Solsidan men solen var redan på väg ned och vi valde att sätta avsluta äventyret och hoppa på Saltsjöbanan hemåt istället.  
Eftersom inget långpass är komplett utan fika så tog vi omvägen förbi det nya upptäckta surdegsbageriet Bonne Femme i Björkhagen och plockade på oss ett gäng bullar. Deras bullar är direkt beroendeframkallande och vi har hunnit fika där många gånger under julen hittills...
#1 - Helea

Vad härligt. Jag har någon slags vision om att hinna med att långpassa imorgonbitti ... Gott nytt år!

#2 - Nina

Åh mums för både bullar och långpass! Älskar ju grön vinter, fast det har jag sagt till förbannelse nu, förlåt ;)

#3 - Trail & Inspiration

Ser ju helt ljuvligt ut! Trailporr! :-D