För skojs skull - Svett är det nya svarta

Löpningen i januari
Jag följer ju ett program för trappa upp löpningen gradvis inför Gröna bandet där jag dels har veckomål och dels har månadsmål. Istället för att ha specifika löppass varje dag så skall jag samla ihop kilometer och höjdmeter, fördelat precis som jag vill. 
 
Målet för januari var 280 - 320 km, samt 1500 - 2000 höjdmeter. 
 
Det blev exakt 280,06 kilometer. Lite snabbt ibland men inte i närheten av de 10% intensiva som jag borde springa. Å andra sidan kompenserade jag genom att klämma till med 2400 höjdmeter. 
 
Jag är väldigt nöjd med mig. 28 mil är riktigt långt och anledningen till att jag ligger i underkant var att jag sprang 17 km istället för 45 km på viloveckan. Det var helt rätt beslut - det är inte under viloveckan jag skall prestera och jag är långt ifrån att vara så vältränad att det är vilsamt att springa 45 km. 
 
Januari har bjudit på en hel del omväxlande löpning, från gnetig transportlöpning i Bryssel till tuffa kilometer på Sörmlandsleden i snö. Jag har finsprungit soliga långpass med Torkel och tragglat varv i parken på lunchen. 
 
Det är precis det här jag gillar med löpning, att det går att variera så oändligt mycket. Inte nog med att passen ser olika ut, kroppen känns helt olika också. Ena dagen känns det självklart att springa flera timmar, ett par dagar senare orkar jag bara ett par kilometer. Frustrerande men också härligt. 
Vårvinter i Stockholm
Den där perioden som kallas vårvinter i fjällen är ju helt fantastisk, med värmande sol, kritvit snö och underbara turförhållanden. Riktigt så fint är det inte i Stockholm (det är ingen sol alls till att börja med) men tillsammans med världens bästa fd inneboende har jag haft ett riktigt fint långpass i alla fall. 
 
Jag älskar att visa upp Hammarbyhöjden och Nackareservatet för gäster och är stolt som en tupp när jag pekar ut utegym, friluftsbad, enljusspår och vandringsleder.
 
För dagens tur hade jag knåpat ihop en runda som bjöd på det mesta: fin löpning i motionsspår, teknisk stig genom det gamla brand-området, klipphällar med utsikt över Källtorpssjön och så klart fika framför brasan på Hellasgården. 
 
Det fanns isfläckar kvar i skogen men det spåren av vintern håller snabbt på att försvinna - det droppade och rann rännilar av smältvatten utmed bergshällarna. Det var en speciellt känsla att springa på barmark och lyssna på fågelsången samtidigt som skridskoåkarna var ute på isen. 
 
Nu blir det en snabb lunch här hemma innan vi sätter kurs mot Fotografiska. 
 
Semlorna då? Vi hann med varsin igår och håller tummarna på att Fotografiskas cafe är tillräckligt folkligt för att servera helgens andra semla senare idag. Perfekt återhämtning efter långpass!
 
Två nyheter
Idag hände det två saker som är värda att berätta om. Egentligen hände den ena för flera dagar sedan men den första saken behövde hända för att den andra skulle bli på riktigt. Och den första saken hände idag, på riktigt. 
 
Jag har alltså lyckats ta mod till mig och berättat för min chef att jag tänker vara ledig i två månader i sommar - och att en av de månaderna är september när vi alltid har mycket att göra. Han har sagt ja,  efter att jag låtsades kompromissa lite med tidpunkten - efter mer än två år i Kina har jag för vana att ta mig an varje förhandling som om jag håller på att pruta på en marknad. Så jag bad om lite mer än jag behövde och gick med på exakt de datum vi hade tänkt oss. Sen pratade vi om björnar och Sarek och om en artikel han läst i National Geographic och allt var bra. 
 
Den andra saken, den som egentligen hände för två veckor sedan, är att vi har köpt flygbiljetter (enkel resa, hur häftigt är inte det!) till Tromsö som ska bli vår inkörsport för Gröna Bandet. 
 
Vi kommer bara att vara där ett litet tag men jag ser barnsligt mycket fram emot det. Min mamma är nämligen uppvuxen i Tromsö och jag var där på nästan alla lov när jag var barn för att hälsa på släkten där. Någonstans där, bland drivor av Freja Melkesjokolade och evigt kortspelande, väcktes min kärlek till fjällen. Jag minns hur jag brukade titta ut på fjällen genom fönstret på det lilla propellerplanet som en period flög mellan Kiruna och Tromsö och bli så där fascinerad som bara barn kan bli. 
 
Tromsö har allt - fjäll och hav möts där, samtidigt som också olika kulturer möts. Det är på många sätt en gränsstad med ryska trålare i hamnen, ett universitet fullt av internationella studenter och samer som säljer hantverk på torget. 
 
Som barn var det min dröm att bli same. Varje lov köpte jag en lite pryl i ett försök att gradvis närma mig drömmen. En nyckelring med en bit renhorn. En liten väska i skinn. Ett broderat skärp, inköpt ett år när jag måste ha haft ovanligt mycket fickpengar. Sen blev jag tonåring och sommarjobbet lockade mer än semester med familjen. Andra saker kom mellan mig och fjällen. 
 
Nu har jag inte varit tillbaka i Tromsö på flera år och Torkel har inte varit där överhuvudtaget. Den här gången blir det bara ett dygn men jag hoppas att det blir början på något mer än bara vårt Gröna Bandet-äventyr.
Tromsö är precis hur vackert som helst men den enda bilden jag har tillgänglig här är den här.