För skojs skull - Svett är det nya svarta

Löpningen i januari
Jag följer ju ett program för trappa upp löpningen gradvis inför Gröna bandet där jag dels har veckomål och dels har månadsmål. Istället för att ha specifika löppass varje dag så skall jag samla ihop kilometer och höjdmeter, fördelat precis som jag vill. 
 
Målet för januari var 280 - 320 km, samt 1500 - 2000 höjdmeter. 
 
Det blev exakt 280,06 kilometer. Lite snabbt ibland men inte i närheten av de 10% intensiva som jag borde springa. Å andra sidan kompenserade jag genom att klämma till med 2400 höjdmeter. 
 
Jag är väldigt nöjd med mig. 28 mil är riktigt långt och anledningen till att jag ligger i underkant var att jag sprang 17 km istället för 45 km på viloveckan. Det var helt rätt beslut - det är inte under viloveckan jag skall prestera och jag är långt ifrån att vara så vältränad att det är vilsamt att springa 45 km. 
 
Januari har bjudit på en hel del omväxlande löpning, från gnetig transportlöpning i Bryssel till tuffa kilometer på Sörmlandsleden i snö. Jag har finsprungit soliga långpass med Torkel och tragglat varv i parken på lunchen. 
 
Det är precis det här jag gillar med löpning, att det går att variera så oändligt mycket. Inte nog med att passen ser olika ut, kroppen känns helt olika också. Ena dagen känns det självklart att springa flera timmar, ett par dagar senare orkar jag bara ett par kilometer. Frustrerande men också härligt. 
#1 - Märta

Bra marginal där! Jag ligger i underkant av min "samla kilometer"-plan, som också bara handlar om kilometer som ska samlas när det passar mig, inte mer specifikt än så. Nu gäller det att inte bli stressad av att jag inte fick ihop de tio milen som jag hade tänkt mig för januari, eftersom jag lyckades bli sjuk i början av månaden. Men men, det kommer fler dagar, jag kan springa då istället.

Svar: Skall man vara petig ligger jag en månad efter, pga säsongsvila och förkylning i nov / dec. Men det tycker jag inte att man behöver vara.
Kari

#2 - Torkel

Hög intensitet behöver inte nödvändigtvis betyda hög fart. Branta backar brukar också få pulsen att rusa ordentligt.

Svar: Men om man springer långsamt uppför backarna, räknas det ändå?
Kari