För skojs skull - Svett är det nya svarta

Kaoset sprider sig
Andra Gröna bandare lägger upp bilder på prydligt organiserade rader av plastpåsar och högar på noggrannt vikta kläder. Inget kunde vara mer avlägset just nu. 

Hur mycket vi än fixar och bestämmer och organiserar så känns det bara som att kaoset sprider sig ännu mer och att listan på saker som vi behöver göra växer. 
 
Kvar att göra just nu är: 
  • Leverera två packlådor (ännu ej inköpta) till Schenkers terminal i andra änden av stan med hjälp av kollektivtrafik. 
  • Provpacka ryggsäckarna, och förhoppningsvis konstatera att a) allt får plats och b) ryggsäckarna går att lyfta. 
  • Kolla hur mycket gas köket drar - kan vi klara oss en vecka på en liten gasbehållare?
  • Bestämma vilka löpartights som skall med (jag drömmer om det här på nätterna). 
  • Hitta lämplig kompis som kan leverera lådor till Bussgods i vår frånvaro. Lådorna ligger bara kvar på destination i två veckor och vi kan därför inte skicka dem alla nu. Den föräldra-lediga kompis med bil som vi hittat har ändrat sina semesterplaner i sista minuten och kan inte längre hjälpa till. 
  • Städa lägenheten, dels kommer vår inneboende tillbaka om några veckor och slipper nog gärna att vardagsgolvet är täckt av sportdryckspulver och dels kommer vi att låna ut vårt sovrum en vecka till en kompis från Australien som är på besök. 
Plus en miljon massa smågrejer, samt att vi vill njuta av de sista två dagarna i Stockholm däremellan... 
Lagad
Laga mig, sade jag till Naprapat-Mats, och sen gjorde han det. Det är ett skäl till att jag gått hos honom ett par år. Ett annat skäl är att jag aldrig får träningsförbud och ytterligare ett skäl är att han alltid ställer upp och bokar in mig när jag är i Stockholm, vare sig kliniken har öppet eller inte. 
 
Det visade sig att min egen-ställda diagnos var helt rätt. Mitt bäcken hade vridit sig så att det ena benet var en hel centimeter längre än det andra. Det är nu korrigerat och smärtan är försvann inom några timmar. Jag skall tillbaka på måndag morgon för en sista genomkörare och sen är bara att köra på. 
 
Lärdomen blir att jag verkligen behöver styrketräningen. Jag skippade inte många pass innan förfallet tog vid och höften lade av den här gången.
 
Så nu skall jag inte bara springa 1350 km i fjällen, jag skall också styrketräna tre pass i veckan medan jag gör det. Mmmm, jag kan riktigt föreställa mig hur motiverad jag kommer att vara till att slänga mig ned i geggan för att göra plankan efter 35 kilometers löpning i regn! Lite tåhävningar efter alla höjdmeter? Bring it on! Eller varför inte lite upphopp för att mjuka upp stela ben?
 
De sista dagarna i här i Stockholm blir det simning och vattenlöpning, sommaren är för fin (och höften ännu för skör) för att göra något annat. 
 
Idag blev det en lycklig timme tillbringad i gränslandet mellan bad och simning, innan vi träffade några kompisar för en picknick i Hagaparken precis när solen tittade fram mellan åskskurarna. 
Vädret pendlade mellan sol och ösregn. Båda bilderna är tagna i färg...
Håll fjällvärlden ren!

Vem fasiken tar med sig en tetrapack med apelsinjuice upp på fjället men orkar inte bära ned förpackningen när juicen är slut?

Den frågan, och många andra liknande frågor, ställde jag mig när vi sprang mellan Saltoluokta och Kvikkjokk för två år sedan. Det fanns nämligen en hel del skräp på fjällen.

Inte bara något enstaka apelsinskal utan godispapper, tomma konserver och så en hel del lysande vita pappersnäsdukar som låg strödda längs med Kungsleden.

Jag stör mig alltid på skräp i naturen men jag stör mig alldeles extra på skräp i fjällen. Konstrasten mellan det orörda, vilda och vackra fjällandskapet och plastförpackningar i bjärta färger blir så brutal. Dessutom ligger skräpet kvar så mycket längre – på vintern skyddar snön och på sommaren sker nedbrytningen långsamt på grund av den torra fjälluften.

Därför blev jag extra glad när jag såg att STF har dragit igång en kampanj för att städa upp i fjällen. Alla vi som genomför Gröna Bandet i sommar har blivit ombedda att vara ambassadören för kampanjen och jag tackade så klart ja. Det finns skräppåsar på att STFs stationer och vi som vandrar (eller springer!) i fjällen i sommar kan ta med oss en påse för att samla ihop så mycket skräp som packningen tillåter. 

För vår del är packningen ganska full i början av varje etapp men allteftersom maten börjar ta slut kommer det också att finnas utrymme för att ta med sig någon annans skräp hem. 

Behöver man ett extra skäl till att plocka skräp kan man också vara med i deras Instagram-tävling för att få en chans att vinna en topptur på Kebnekaise.