För skojs skull - Svett är det nya svarta

Härligt höstigt på Gotland
Jag är på Gotland och fyller på förråden. Med luft som doftar hav. Med himmel och horisont. Med kvalitetstid hos mina föräldrar. Med våfflor och solsken och knastret av kalksten under skorna. 
Vädret har varit helt fantastiskt idag och vi kunde sitta ute på terrassen (visserligen insvepta i filtar) med våffeljärnet inpluggat i förlängningssladden. 
Hösten är härlig sådana här dagar när små rester av sommaren dröjer sig kvar och solen fortfarande värmer.
Det är förmodligen den allra sista dagen det fortfarande känns så - det skall bli frost i natt och kanske kanske kommer den första snön dessutom . Jag gillar det här med hösten,  kontrasterna och det oförutsägbara. Hur man anpassar sig efter vädret och kan njuta lika mycket av att promenera i solen som att kura skymning i storm.
En extra timme
Får man en extra timme så är det ju bäst att man gör något vettigt med den. Speciellt om det är en extra timme en dag när höstluften är hög och klar och de sista löven när som helst kommer att falla från träden. SMHI varnar för snö i veckan och jag misstänker att det här var den sista gången mina ben fick se dagsljuset i ett par löptights.
För sprang gjorde vi så klart. Vi valde att springa en vårt allra bästa helgpass.Hur exakt vi springer varierar lite men vissa saker finns alltid med: ett stopp på caféet på Hellasgården, vi passerar åtminstone en sjö (det blev tre sjöar just i dag) och så en massa härlig skogslöpning.
Jag har inte sprungit särskilt långt de senaste veckorna och har dessutom haft alldeles för mycket på jobbet så jag hade inte särskilt stora förväntaningar på formen. Jag springer alltid dåligt när jag är stressad.
Vi tassade iväg i lugn fart och valde de lättsprungna motionsspåren framför de mer tekniska stigarna. Idag ville jag inte tänka på var fötterna hamnade. Tempot spelade ingen roll - tvärtom tog jag det extra lungt för att ge kroppen en chans att återhämta sig efter en tuff vecka. 
Efter drygt en och en halv timme kvalitetstid i skogen svängde vi förbi Konsum på vägen hem för att köpa lunch och våffelsmet. Jag har fortfarande en hel del våffelätande att ta igen efter besvikelsen i fjällen och våfflor blir perfekt kvällsfika efter en perfekt dag. 
Vi gjorde inget revolutionerande nytt med den där extra timmen men vi tog det extra lungt hela dagen och det är värt en hel del. 
Hur har du använt din extra timme?
Det finns en bit äppelpaj under berget av vaniljsås. 
 
Naturnära
Jag kom till Sverige i går kväll och har redan hunnit med två besök i skogen.
Först gick jag raka vägen ut till motionsspåret när jag kom hem från flygplatsen och fick en lugn promenad där jag gick från ljuskägla till ljuskägla utan att träffa en enda människa. Så skönt.
Idag blev det en längre promenad och det var underbart på ett helt annat sätt. Det var höstfärger och solsken och jag gick ned till Söderbysjön, som är min absoluta favoritplats i Nackareservatet. Även findagar som i dag när det är mycket folk ute i skogen så går det alltid att hitta en undanskymd klippa där man kan titta på vattnet och låta tankarna gå.
Det finns natur i Bryssel också och visst tar vi oss ut i skogen så ofta det går men det är helt annorlunda här i Stockholm där vi har skogen utanför dörren. Det finns forskning som säger att man bara får hälsofördelarna av ett grönområde om det ligger inom 500 meter från ens hem - annars blir tröskeln för hög. Helst skall det vara ännu kortare, det som forskarna kallar för "lokalparken" skall bara ligga 200 meter bort och utan att man korsar en trafikerad väg. 
500 meter låter ju ganska nära men det är också väldigt tydligt att det stämmer när jag märker hur mycket oftare jag går promenader här i Stockholm jämfört med Bryssel. I Bryssel har vi nästan 2 km till skogen ( och det är ofta jag längtar efter att få komma ut men inte står ut med tanken på att gå 20 minuter längs en tre-filig väg på vad som måste vara väst-Europas sämsta trottoar.
"Lokalparken", som går under namnet "hundbajsrondellen" här hemma, ligger 400 meter bort, på andra sidan av en trafikerad väg. Det är inte konstigt att jag störtar ut i skogen så fort jag kommit hem.