För skojs skull - Svett är det nya svarta

Efteråt
Nu är nästan tio dagar sedan vi lade handen på dörren till Grövelsjöns fjällstation och bloggen har kommit i fatt verkligheten.  
Jag fick frågan om jag inte kunde sammanfatta Gröna bandet. Det är en helt legitim fråga men också en omöjlighet - hur sammanfattar man ett äventyr som pågått i 49 dagar och sträckt sig över 1400 kilometer? Som krävt 2 par skor och fyra tånaglar, nästan sex kilo torrmat men bara två våfflor?  
Men jag försöker ändå och skriver en lista eftersom jag ännu inte funnit orden:  
Mest onödig pryl: Öronpropparna och sovstrumporna (inte för att det inte var kallt utan för att mina tår behövde luftas så mycket som möjligt på nätterna för att undvika fotsvamp).  
Sämsta pryl: våra liggunderlag började läcka luft efter fem veckor och mot slutet var jag tvungen att blåsa in luft i mitt var fjärde timme under natten.  
Bästa prylen: Våra ryggsäckar har fungerat otroligt bra. 
Största planeringsmiss: En toalettpapperrulle räcker i en vecka för två personer i fjällen. Sträckan mellan Gäddede och Storlien var 9 dagar. 'Nuff said. 
Mest nöjd med: Att jag och Torkel var ett så himla bra team. 
Jobbigast under turen: smärtan i fötterna. Jag tejpade och masserade, bytte sulor efter 15 km och tog sedan ut sulorna helt efter 30 km men hade ändå ont varenda dag. Fotbesvär är det vanligaste skälet till att bryta Gröna bandet.  
Bästa spången: Härjedalen har Sveriges bästa spång-mästare, helt klart. Deras spänger är ofta gjorda av en bred planka istället för två smala, och så ligger de alltid väldigt stadigt. Nörd-fakta, men ack så viktigt.  
Bäst med att komma hem: att äntligen få vila.  
Svårast med att komma hem: att allt går så himla fort hela tiden. Beslut, samtal, bilar, mejl.  
Känslan i kroppen nu: fortfarande lite sliten men jag har börjat träna igen. Dock inte löpning.  
Vad saknar jag mest från fjällen: himlen 
Aktuell kulturreferens: Livet på marken är inte så lätt. Det är en bok av Viveka Lärn men det är titeln jag gillar bäst. 
Fast jag hade också kunnat sammanfatta turen med det här citatet av Dag Hammarskjöld som, igen, lyckas hitta orden för att beskriva det obeskrivliga: 
En tur som denna är alltid något oavslutad. Den ropar efter en fortsättning. När en sådan förvägras oss är det som vi någon gång försöker att övervinna tiden och glömskan genom att binda det vi mött i ord – som brister under trycket."
#1 - Mia

Vilken magi Kari! Jag har hängt med på ett hörn då och då, men tänker mig att jag ska läsa ALLT från början till slut som en lång och härlig bok sen. Du har gjort något som jag just nu bara kan drömma om. Ser fram emot läsningen! Men jag ställer mig frågande till "bara två våfflor"... Gör om gör rätt! ;)

Svar: Jag svär, jag gjorde allt inom min makt för att äta så mycket våfflor som möjligt. Det är en myt att det finns våfflor i svenska fjällen, i själva verket går våffelgränsen vid Storlien. Jag gör mitt bästa för att kompensera i efterhand men belgiska våfflor når inte samma höga standard som de svenska.
Kari

#2 - Mattias

Följt er sedan dag 1. Så grymt imponerad av er insats.
Kul med en sammanfattning. O hoppas på en större sådan när allt har smält in bättre för er.
Men vilken resa ni gjort!

Svar: Kul att du har följt med här på bloggen! Det har varit ett stort äventyr, på många sätt. Jag vet inte om jag kommer att lyckas sammanfatta mer än så här men fråga gärna om det är något särskilt du vill veta.
Kari

#3 - Linda

Vilka veckor ni har haft i fjällen! Det har varit givande att följa er här på hemmaplan. Vad kul att ni fick avsluta med fint väder!

Svar: Precis, nu har jag glömt allt det jobbiga och tror att hela Gröna bandet bestod av våfflor, solsken och fina stigar. Så nu längtar jag tillbaks varje dag.
Kari

#4 - Nina

Fint avslut med Hammarskjölds rader, annars fastnar jag mest för det du skriver om att allt går så snabbt nu efteråt. Det om något berättar om hur vi lever idag...
Välkommen hem ♥

Svar: Jag har läst ifatt på din blogg i helgen och har just nu en massa flikar öppna med inlägg som jag vill läsa igen. Just för att din blogg ofta har lite utrymme mellan raderna som uppmanar till eftertanke och ger en chans att ta sig lite tid.
Kari

#5 - bureborn

Ibland är ord verkligen otillräckliga verktyg. Men jag tycker ändå att du lyckas sammanfatta de väsetligaste bitarna. Som vikten av toapapper. :-)
Jag fundera faktiskt till och från, speciellt när ni haft en riktigt jäklig dag, hur er relation skulle förändras, försvagas eller förstärkas. Ett äventyr av den här kalibern blir ju på sätt och vis också ett test av limmet som håller ihop människor. Så härligt att just det är det du är allra nöjdast med - att ni är ett så himla bra team!

Svar: Det är många som frågar om just det så jag kanske gör ett inlägg om det - jag är sjukt opepp på att börja blogga om Sunkparken så jag är tacksam för alla ursäkter att fortsätta prata om fjällen. Mina kollegor har redan tröttnat!
Kari

#6 - Nina

#7 - mari

så sjukt impad. Vilket äventyr <3