För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 47: Vemod?

Helt plötsligt har det som kändes så oändligt långt börjat närma sig slutet och vi har bara 10 mil, tre dagar, kvar på vårt fjälläventyr. 

När vi berättar frågar någon om vi känner och vemodiga och vi säger tvärsäkert nej. Vi längtar efter torra strumpor, vilodagar och riktig mat. 

En stund senare ångrar jag mig. Vi har det väldigt bra här på de fina vandringslederna i Härjedalen. Vi åt en fantastisk frukost på Ramundbergets Fjällgård, hösten är som allra vackrast just nu, solen skiner och vi har det så himla bra. 

Jag försöker känna efter men kan inte bestämma mig för om 100 km kvar till Grövelsjön känns som långt eller kort. Jag längtar, men också inte. Jag funderar vidare på frågan om vemod under dagen. Det myllrar av leder i Härjedalen och det som avgjort dagens vägval har varit namnet på fjällen snarare än något annat. Kariknallen ligger brevid Våffelbruket och den kombinationen är ju oemotståndlig. Kariknallen har dessutom en toppstuga med våffelservering. 

Toppstugan visade sig vara stängd för säsongen - igår var sista dagen - så vi delade ett paket Bragokex och jag var glad ändå. Vi fick dessutom våfflor bara några timmar senare när ett cafe oväntat dök upp i Andersborg. Där fanns det inte bara våfflor (med hemmagjord hjortronsylt!) utan också varm choklad gjord på choklad från Åre chokladfabrik. Vem kan längta hem när det är så här bra att vara i fjällen?!Vi går vidare och kommer upp på kalfjället där vi plötsligt blir ensamma igen. Inga svåra frågor, inga våfflor utan det är bara vi och de vidunderliga vidderna.

Kvällens lägerplats blir en av de bästa: en lagom porlande bäck (porlar det för mycket kan man inte sova och blir dessutom kissnödig!), platt och mjukt gräs och milsvidd utsikt åt alla håll. 
Jag ligger vaken länge och tittar ut genom tältduken där månen så småningom går upp och speglar sig där bäcken är som bredast ett par meter bort. Det ÄR vemodigt men jag undrar också varför det inte var så här lite oftare? 
#1 - Malin

Men jösses, vad vackert! Och vad våffelsugen jag blev!

Svar: Varför äter man inte våfflor oftare? Det är ju det bästa fikat, egentligen!
Kari

#2 - Katrin -Katrins äventyr

Åhhhh, bilderna!

Svar: De vackraste fjällen, den vackraste tiden på året, kan det bli annat än underbara bilder? Jag överlåter åt andra att avgöra om det också är den vackraste vandraren...
Kari

#3 - Rund är också en form

Det förstår jag. Men de där stunderna gör allt det andra sååå värt det! :-)

Svar: Något av det bästa med att ha varit ute i dåligt är ju känslan när man äntligen kommer i i värmen igen.
Kari

#4 - Nina

Så vackert!
Är helt förståeligt att ni kastas mellan känslor just nu, påsen knyts ihop och snart har ni den full av härliga minnen!

Svar: Södra Jämtland har verkligen varit en höjdpunkt, både vackert, lättvandrat och bra väder på samma gång. Och så lite våfflor på det. Det är bra att avsluta på topp!
Kari

#5 - bureborn

Försöker sätta mig in i er situation och tror att jag skulle vara fylld av ambivalenta känslor. När man vill att något ska fortgå för evigt, men också att det ska vara över. Och än större blir väl känslobergochdalbanan när man levt sin dröm och snart fullgjort ett länge planerat projekt.

Svar: Som vanligt, det är kontrasterna som gör det och att längta hem är en del av varje tur.
Kari

#6 - Märta

ÄNTLIGEN våfflor!!!

Svar: Någon ordning får det ju lov att vara. Till slut.
Kari