För skojs skull - Svett är det nya svarta

Det finns hopp
Jag har fortfarande inte sprungit ett steg (även om jag gick lite snabbt en gång på jobbet idag när jag var sen till ett möte. Är osäker på om det räknas?) men häromdagen skedde något som ingav lite hopp inför Great Lakeland 3 Day Adventure. 
De annonserade ute sträckorna för de olika klasserna och min gamla favorit Café-klassen är i år kortare än någonsin med ca 20 km per dag (som längst har jag sprungit 36 km på en dag på café-klassen men då var jag i och för sig väldigt vilse).
Än så länge kan jag bara gå om det är helt platt och helt slätt och som mest har jag klarat av 15 000 steg på en dag sedan olyckan.
Med tanke på att det är väldigt generösa reptider, som tar gott om höjd för att tillåta ett café-besök per dag, så borde väl till och jag mig kunna hobbla mig igenom 20 km?
#1 - Sanna

Ja, ge inte upp! Om inte annat kanske det går att boka en back-up-lösning där en liten engelsk dam i tweed kör efter dig med en hästdragen kärra och när du inte orkar halta runt längre säger hon "hop on, luv" och så får du skjuts till nästa fikaställe? För övrigt: det är väl inte generöst med tid om de bara tar höjd för ETT cafébesök per dag! Minst TRE tycker jag om en ska ta sig 20km!

Svar: Man får en brownie i slutet på varje dag. Och det är den enda tävling jag varit på där de har en egen barrista (trots att man tältar i en lammhage...) som gör varm choklad med marshmallows och vispgrädde. Lätt den mest civiliserade tävling jag varit med på, trots viss gleshet mellan cafeerna.
Kari Gardelin

#2 - Märta

Bara det faktum att det finns en caféklass gör att jag redan älskar det här loppet. Hoppas foten blir tillräckligt bra i tid så att det blir en härlig upplevelse.

Svar: Jag hoppas att du hänger på något år!
Kari Gardelin

#3 - Märta

Det hoppas jag också! Om något år när det är lättare att vara hemifrån pga större barn.