För skojs skull - Svett är det nya svarta

Sjöodjuren i Älta
Nytt område i Stockhom innebär en ny sjö att simma i och jag trampade iväg på min trogna gamla Skeppshult mot Ältasjön. Nästan alla öppet-vattensimmare är eller har på någon nivå varit rädda för något i vattnet.
Jag tror att det är en urgammal primitiv instinkt att vara rädd för sånt som inte syns men som kan finnas långt nedanför i det grumliga vattnet - i många länder är det fortfarande en väldigt befogad rädsla.
Jag har sedan länge förhandlat med mina demoner i Söderbysjön och kommit fram till en vapenvila. Den bygger främst på att sjöodjuren får ha djupet för sig själva om jag får vara i fred de översta 40 centimeterna. Därför är jag helt trygg så länge jag simmar men skulle aldrig få för mig att trampa vatten eftersom fötterna då kommer för långt ned.
En ny sjö innebär nya monster och det är osäkert om de accepterar samma villkor som de gamla vanliga i Söderbysjön. För att vara helt på den säkra sidan tog jag med mig säkerhetsbojen så att den skulle kunna skrämma bort eventuella odjur funderar på att närma sig ytan.
Nu har jag bevisligen överlevt passet så jag vill inte dissa bojen alltför mycket men jag kan inte påstå att den fick mig att känna mig säker. Det blåste nämligen ganska mycket och vinden tog liksom tag i bojen och ryckte och drog - lite grann som jag inbillar mig att ett hungrigt sjöodjur skulle göra...
Jag har förresten skrivit ett inlägg om hur man hanterar panik när man simmar öppet vatten för dem som vill ha mer konkreta tips än att hålla fötterna nära vattenytan. Så här års är det ett av mina mest googlade inlägg - du hittar det här.
#1 - Sanna

Strålande strategi! Och i Älta finns i alla fall ingen brugd, det är ju en bra sak.

Svar: Men det som åt upp brugden måste vara väldigt stort...
Kari Gardelin