För skojs skull - Svett är det nya svarta

Run streak i januari
Pace on Earth har lagt upp en utmaning om att köra en run streak i januari och jag är så klart på. Reglerna är enkla: man skall springa minst en engelsk mile (1.6 kilometer) eller 20 minuter, varje dag under januari. 
 
Ellen har skrivit väldigt bra om sin run streak på fantastiska 1000 dagar och menar att det har hjälpt henne att sänka kraven och få till mer lustfylld träning. 
 
Det är exakt det jag vill ha och behöver just nu. Jag är inte alls sugen på någon mastodont-utmaning där jag tvingar mig själv att köra tuffa pass fast jag inte orkar egentligen och vill inte ha någon tävling i kalendern som bara skapar ångest. 
 
Men däremot behöver jag en liten knuff för att få till min träningsrutin igen. Träningen har inte alls rullat på under hösten och det har varit helt ok - det har funnits bra skäl till det och jag är nöjd med att jag har lyssnat in mig själv och tagit det lugnt. 
 
Jag vill orka dra ut på helgäventyr på Sörmlandsleden och hänga på spontana långpass. jag hatar när formen begränsar vad jag kan göra och jag måste välja mellan att åka skridskor och skidor för att jag inte klarar att hålla igång hela dagen. 
 
Det finns så mycket jag vill göra under 2018, vårt första hela år i Stockholm, och om jag skall orka med ens hälften av det så är en run streak i januari precis vad jag behöver!
 
Fjärde passet
Solen kikade fram idag och jag stack ut på mitt fjärde löppass sen jag började springa igen. 
 
Jag har en teori om att de första fem passen efter ett uppehåll kommer att vara förjävliga och därför bockar jag noggrannt av varje löptur. 
 
Än så länge har jag haft rätt. Det är som att krocka med en vägg varje gång det kommer ett motlut och idag blev jag omsprungen av en tjej som sprang med en barnvagn. Dessutom har jag haft konstant träningsvärk sedan jag började springa igen för en vecka sedan. 
 
Men jag springer och det är det viktigaste! Nu gäller det bara att hålla tummarna för att min teori stämmer och att jag kommer att ha ett tufft pass kvar innan benen ger upp och börjar tuffa på som vanligt igen...
Träningsvärken med stort T
Bara ett kort inlägg för att meddela att den där träningvärken visst inte var begränsad till magen. Resten av kroppen tog bara lite mer tid på sig. 
 
Om det var några kroppsdelar som eventuellt inte användes vid löpningen så rastades de i simhallen senare samma dag och jag har därför exakt lika ont i dem. 
 
Träningsvärk i precis hela kroppen alltså. 
 
Löpningen var ju inte bara jobbig efteråt utan också under tiden. Jag hittade på alla möjliga ursäkter för att få stanna och då är ju bloggfoto alltid väldigt välkommet. Just det här fotot var extra lyckat för då behövde jag gå långsamt ut på bryggan och Torkel fick gå ut på en annan brygga en bit bort. Massvis med tid för att hämta andan alltså. 
 
Snyggt blev det ju också.