För skojs skull - Svett är det nya svarta

Pga första dagen i resten av mitt liv etc etc så fick jag till ett styrkepass i Sunkparken på lunchen för första gången på flera månader. 

Det var exakt så sunkigt som jag mindes förutom att de håller på att kalhygga parken. Oavsett alla problem som Sunkparken har (och det finns många: läget är knappast optimalt mitt i en stor korsning och bredvid en byggarbetsplats där bygget aldrig blir färdigt, allmänt tvivelaktiga besökare, skräp och fimpar i "min" lekhörna) så har sunkigheten vägts upp av de många stora almar som finns i parken. 

Och nu har belgarna bestämt sig för att beskära dem alla så att det bara finns stumpar kvar. 

Kan det vara kulturellt betingat att hata träd? Och är jag i så fall förprogrammerad till att bli trädkramare?

Träningspasset var för övrigt skitjobbigt.

Januari har varit en väldigt tuff månad med mycket jobb och så helt plötsligt ett husköp mitt bland alla deadlines. Vi lanserade kampanjen för att fira att Erasmus-programmet fyller 30 förra veckan och vår hashtag användes mer än 10 000 gånger redan den första dagen. Det är sex månaders intensivt arbete som ligger bakom och även om det har varit väldigt roligt så är det skönt att kampanjen går in i nästa fas nu. 

Med det går jag också jag in i en fas med lugnare tempo och fokus på andra saker - framför allt mig själv. Det här ser jag fram emot allra mest: 

• En långhelg av äventyr i Jämtland tillsammans med Katrin. Jag hoppas på snö och fjäll och våfflor!
  
  
• Att börja springa för skojs skull igen. Det är ju mitt mantra och mitt mål i livet och det har blivit alldeles för lite njut-löpning de senaste månaderna. Det är inget fel med det, ibland måste man anpassa träningen efter livet men nu längtar jag efter att upptäcka nya stigar i skogen och inte bara trampa trottoarer på vägen till jobbet. 
  
  
• Lugna kvällar i soffan då jag skall läsa alla böcker jag fick i julklapp. Jag började på Feet in the Clouds, en bok om traillöpning i the Lake District, för flera veckor sedan men har inte kommit så långt. 
  
  
• Klippa håret, för det har jag inte gjort sedan i somras. 
  
  
• Lunchträning! Jag längtar efter att få hänga i Sunkparken igen och få till regelbunden styrketräning - i dagsljus. 
  
  
• Semlor. Helst hembakta men jag är beredd att vara flexibel på den punkten. Det har öppnat ett svenskt cafe här i Bryssel ("Fika") och jag är nyfiken på hur deras semlor smakar. 
  
  
• Planera en massa för vårt nya hus. Det är inte bara gymmet som skall byggas utan vi skall äntligen få ordning på vår friluftsutrustning. Men nästan bäst av allt är att det finns en öppen spis i vardagsrummet!

Jämtlandsfjällen för två vintrar sedan.

Vi har letat efter ett hus sedan vi kom hem från fjällen i höstas och förra veckan dök "vårt" hus äntligen upp på Hemnet.

Det är litet och ganska skruttigt och alldeles underbart. 

Eftersom träning är en så stor del av våra liv så är det tre saker som vi är alldeles extra glada över:

1. Huset ligger 500 meter från ett motionsspår och en kilometer från stigarna i Nackareservatet.

2. Det är 1500 meter till Brotorpsstugan, där den lokala orienteringsklubben serverar våfflor på helgerna på vintern. 

3. Ser ni fönstret nere till vänster? Där kommer vårt framtida gym att rymmas!