För skojs skull - Svett är det nya svarta

Barr
Det regnade när vi klev på spårvagnen och hade inte slutat regna när vi klev av en timme senare på slutstationen Tervuren. Men som sagt, vad gör man inte för att få springa i barrskog? 
Barrskogen levde upp till förväntningarna. Stigen kantades bitvis av gigantiska granar och jag ville stanna kvar där jämt (eller så var jag bara trött i benen och tog vilken ursäkt som helst för att smygpausa)
Vi har sprungit ganska mycket i den här skogen de senaste sex åren och springer ändå ofelbart vilse även i områden som vi kan ganska bra. Jag har aldrig varit i en skog som har så sjukt mycket stigar, som ofta verkar gå till samma ställe eller alternativt inte till något ställe alls. 
Vi springer fortfarande med karta och blir ändå ständigt förvånade över var vi hamnar när vi testar nya vägar. Just den här korsningen visar exakt varför det är omöjligt att lära sig hitta i Foret de Soignes: 
Det finns 13 stigar att välja på här... Vi valde fel så klart och vi springa tillbaka en annan väg innan vi kom ut på den stig vi ville springa på. 
Något annat som är ovanligt med skogen är att det finns gatuskyltar (de har räddat oss flera gånger när vi varit vilse...) samt att många av vägarna är belagda med kullerstenar. 
Även om barrskogen levererade så gjorde inte benen det. Löpningen kändes tung redan från början och även om det blev lite bättre så blev det aldrig bra. Klockan stannde på drygt 23 kilometer vilket å ena sidan är bra, och å andra sidan är lite kortare än vad jag räknar med att springa per dag på BAMM (samt ca 1000 höjdmeter mindre) och inte ens hälften av vad jag skall springa på Gotland Ultra Marathon. 
#1 - Märta

Riktigt fin löpskog iallafall även om du inte var helt nöjd med benens insats. Förstår att det är lätt att hamna vilse med så många stigar att välja på.

Svar: Det är onaturligt med 13-vägskorsningar.
Kari Gardelin