För skojs skull - Svett är det nya svarta

Utspädd dödskänsla
Jag springer ju tusingar en gång i veckan nuförtiden och då skall man tydligen ha progression.
Jag tycker egentligen att en lagom progression var att springa samma pass som förra veckan men utan att det känns som om jag skulle dö men det räckte visst inte. Istället för att springa fyra tusingar så skulle jag springa fem tusingar. 
Det kändes orimligt på flera sätt så Torkel hämtade mig på jobbet för att erbjuda första-klassig pepp, farthållning och dokumentering av varje fruktansvärd meter.
Den första kilometern hade jag fräscha ben och nedförsbacke och det kändes ganska uthärdligt även om jag var väldigt nöjd när klockan äntligen pep och jag fick stanna och flåsa. Förra gången sprang jag alldeles för snabbt den första tusingen så den här gången gjorde vi tvärt om och mjukstartade med ett lite lägre tempo och så länge det var nedför så gick det ganska bra.
Före.
För varje tusing så kändes det som om jag tog i mer och mer och rörde mig allt långsammare. Som tur var sprang vi bara två tusingar uppförs för i backen (som är ca 5 höjdmeter och inte ett dugg brant) var det som om jag knappt rörde mig framåt alls. Efter den sista tusingen kunde jag knappt stå upp och det tog säkert fem minuter innan jag kunde andas normalt igen.
Sammantaget kan man säga att dödskänslan var konstant totalt sett men att det ändå gick att se en viss förbättring efter som den liksom var utspridd över en längre period. Däremot är jag inte säker på om det är bättre eller sämre än att få den överstökad snabbare. 
Efter.
När jag återhämtat mig så pass att jag kunde gå igen så tog vi en pizza på en uteservering innan jag gick tillbaka till jobbet igen. Bra lunchdejt.
#1 - Märta

Jag gillar ditt tänk kring progression i fråga om dödskänsla :-) Känner så väl igen det från egna tusingar.

Svar: Jag väntar fortfarande på endorfinruset. Eller är det en myt?
Kari Gardelin

#2 - Märta

Om du med endorfinrus menar kräkkänningar kan det komma, annars är det en myt.

Svar: Undrar om vi är allergiska mot endorfin, det kanske är det som ger kräkkänslan? Jag kräks av morfin och det är väl ungefär samma sak?
Kari Gardelin