För skojs skull - Svett är det nya svarta

Anmäld...
Ingen kan ju ha missat att jag sprang långpass i helgen och är odrägligt nöjd med min egen insats. Faktum är att jag var så nöjd över att jag orkat släpa mig runt två mil att jag omedelbart fick storhetsvansinne och anmälde oss båda till ett ultra.
 
Exakt tre mil längre än vad jag sprang på mitt långpass. Bra där, Kari! 
 
Innan ni helt tappar tron på att jag har förnuftet i behåll så vill jag till mitt försvar påpeka att det inte är vilket ultra som helst utan det är Sveriges vackraste bansträckning det gäller.
 
Vi ska nämligen springa Gotlands Ultramarathon, från Hallshuk i norr in till Kallbadhuset i Visby. Så fint att man tappar andan bara av att tänka på det, även utan att springa 50 km.
 
Dessutom så går det i oktober så jag har tre månader på mig att komma i form. Det är väl jättelänge? 
Två ankdammar och en filmfestival
Det är mycket kvällspass nu. Banan lockar inte alls och istället blir det en blandning mellan asfalt, skog och parker.  
Favoritslingan just nu slutar med ett varv runt de två sjöarna i Ixelles, som många tipsade oss om i början när vi letade efter bra rundor i Bryssel. Att springa runt två sjöar lät ju väldigt lovande men vi blev ganska snopna när vi insåg att det i själva verket rörde sig om två ankdammar. Ett varv runt båda landar på ca 1.3 km och då behöver man ändå korsa en väg två gånger. Men det är ont om parker i Bryssel och många springer varv på varv i dammet och avgaserna runt ankdammarna.
Ixelles ligger mitt i stan, och Flagey, Brussels motsvarighet till Kulturhuset, finns strax intill. Det är inte bara löpare som dras dit och nu på varma sommarkvällar är händer det ganska mycket i området.
Som häromkvällen när jag rundade den sista ankdamman på vägen hem och hamnade mitt i en filmfestival... Jag fick sick-sacka fram mellan publiken och hoppa över picknick-filtar.
Långt från de skogsstigar jag helst vill springa på men också lite grann som jag inbillar mig att vinna en tävling - enda löparen, stor publik och maffig musik i högtalarna...
 
Sunkis
Temperaturen har äntligen sjunkit tillräckligt mycket för att man ska kunna vara ute på dagtid igen och jag firade omedelbart med ett besök i Sunkparken. Det slutade så här: 
Får jag fortfarande lov att skylla på att jag är trött efter ett långpass när det har gått två dagar eller är jag bara i dålig form? Och vilket av de två alternativen är värst? 
 
Trött eller inte så har jag i alla fall misshandlat mina magmuskler tillräckligt mycket för våga mig på ett till långpass i veckan. Jag har scoutat en ny del av skogen som visserligen kräver kollektivtrafik (jag hatar kollektivtrafik) men som kompenserar med barrträd! Eventuellt måste man vara skandinav för att vilja resa över halva Bryssel för att få springa bredvid en tall men jag står för det.