För skojs skull - Svett är det nya svarta

Burrata
Det är för varmt för att träna och alldeles alledeles för varmt för att laga mat. Jag har gått över helt till att äta frukt, glass och sallad och tycker det känns helt ok. 
En ganska ny favorit i sallader här hemma är burrata, en italiensk ost som påminner mycket om mozzarella men är ännu gräddigare i konsistensen. 
Burrata är bäst när den får mycket eget utrymme och just nu äter jag den allra helst så här: 
 
Sötsyrlig nektarin ger kontrast till det gräddiga och korianderfrön är den perfekta smaksättningen till båda. Mer än så behövs inte i den här värmen.
Korianderfrö är en förresten annan favorit när jag lagar mat, även om jag avskyr färsk koriander.
Vad har hänt?
Jag summerar förra veckans träning och konstaterar två saker: distansrekord i år och inte mindre än två pass morgonlöpning. Hur blev det så här?
 
Distansrekordet är ju trevligt på alla sätt och vis (det är ungefär hälften så långt som en genomsnittlig vecka förra året) men vad som verkligen är anmärkningsvärt är morgonlöpningen.Båda gångerna dessutom på ben som var darriga av lågt blodsocker eftersom jag dessutom sprang på tom mage.
 
Jag hatar ju att morgonlöpa. Den enda gången jag gör det frivilligt är när jag springer till jobbet och till och med då vägrar jag att gå utanför dörren förrän jag fått min frukost. Jag gör helst ingenting alls innan frukost, till den grad att Torkel är frukost-ansvarig hos oss eftersom jag inte ens orkar bre en macka innan frukosten. 
 
En frukostlöpningen kan jag förstå men var hittade jag disciplin, motivation och självplågar-anda nog till att genomföra den andra rundan? 
 
Jag skyller på värmeslag. Det skall bli 33 grader här senare i veckan och jag tar inget ansvar för vad som kan tänkas hända då.
Kravlösa kilometer
Jag försöker låta bli att tänka på de 50+ kilometerna och miljoners med höjdmeter vi ska "springa" på BAMM om sju veckor och fokuserar istället på att löpningen ska kännas lätt, rolig och positiv. Jag vill få till en bra rutin igen och så småningom vänja kroppen med att hålla igång en längre tid. 
 
Idag tassade jag hela 14 kilometer på min skogsrunda och det kändes riktigt bra! Efter flera tuffa pass har kroppen äntligen börjat svara och benen gör som jag vill. 
 
Att farten sen är långsam till och med för att vara mig och jag går i alla backar (samt ibland annars med) spelar ingen roll.