För skojs skull - Svett är det nya svarta

Vad har hänt?
Jag summerar förra veckans träning och konstaterar två saker: distansrekord i år och inte mindre än två pass morgonlöpning. Hur blev det så här?
 
Distansrekordet är ju trevligt på alla sätt och vis (det är ungefär hälften så långt som en genomsnittlig vecka förra året) men vad som verkligen är anmärkningsvärt är morgonlöpningen.Båda gångerna dessutom på ben som var darriga av lågt blodsocker eftersom jag dessutom sprang på tom mage.
 
Jag hatar ju att morgonlöpa. Den enda gången jag gör det frivilligt är när jag springer till jobbet och till och med då vägrar jag att gå utanför dörren förrän jag fått min frukost. Jag gör helst ingenting alls innan frukost, till den grad att Torkel är frukost-ansvarig hos oss eftersom jag inte ens orkar bre en macka innan frukosten. 
 
En frukostlöpningen kan jag förstå men var hittade jag disciplin, motivation och självplågar-anda nog till att genomföra den andra rundan? 
 
Jag skyller på värmeslag. Det skall bli 33 grader här senare i veckan och jag tar inget ansvar för vad som kan tänkas hända då.