För skojs skull - Svett är det nya svarta

En mil-stolpe
Jag har laddat för helg sedan i morse när jag stängde av väckarklockan och försov mig en timme. Jag orkade inte ens bli stressad och svängde in på jobbet kvart över nio, bara för att checka ut igen knappt tre timmar senare för en tidig lunch-jogg.
Då vet man att det är fredag.
Löpningen känns för övrigt fortfarande tung men den stora skillnaden är att det känns tungt i en mil istället för i fyra kilometer. Det är utveckling det!
Någon har sagt att intervaller inte blir lättare, de går bara fortare och så är det med min löpning också. För mig känns sällan lätt att springa och om det gör det så springer jag en bit till så att jag får till den där trygga känslan av tunga sega ben igen.
Tunga ben till trots så är jag väldigt nöjd med att ha sprungit tre milrundor i rad nu utan att någon kroppsdel ramlat av eller klappat ihop på något annat sätt.
I helgen har jag planerat in det sista löppasset innan Cornwall - jag hoppas på 15 tunga men ändå underbara kilometer i skogen för att se hur långt våren har kommit där. I Bryssel blommar redan fruktträden.