För skojs skull - Svett är det nya svarta

Jag är (typ) ultra
"Jag är ultra" väste jag ohörbart till killen som med lätta ben sprang om mig i backen, "då får man faktiskt gå i backarna". 
Det spelar ingen roll att det är ett halvår sedan jag var i närheten av ultradistanser och att jag där och då bara sprungit 3.8 km - inte heller att det enda som var ultra över dagens löppass var att det gick i ultrarapid.
Ultra är en state of mind, en gång ultra, alltid ultra och en hel massa andra klyschor - och förresten bestämmer jag själv vad jag är. Eller är det någon som vill ha den där konversationen om hur snabbt man skall springa på milen för att få kalla sig löpare igen? 
Dagens långpass var knappast något styrkebesked men ändå ett bevis på att man kommer långt med pannben och en förnuftig strategi i backarna. 

Faktum är att det inte ens var särskilt långt men med långpass är det ju så att det inte är längden som är det viktiga. Istället handlar det om att man skall springa längre än vad man brukar göra och det är alltid lika jobbigt, oavsett vad distansen slutar på. De 15 kilometer jag sprang idag var bra mycket jobbigare än de 15 kilometer jag brukade riva av på lunchen vid den här tiden förra året - och därför var bedriften så mycket större. 
Eventuellt kommer jag att ligga kvar i soffan till Torkel kommer på tisdag och kan muta mig med glass. 
#1 - Trail & Inspiration

Jag känner igen tankarna! Kör såå ofta gå i uppförsbackar på rejält kuperade rundor. (Eller långpass)!

Svar: Det var antingen gå uppför backen eller avbryta passet... Och då kändes det ju som helt rätt beslut att lufsa vidare!
Kari Gardelin

#2 - Märta

Jag har anammat ultratänket till 100 % oavsett om det är ett långpass eller en riktig kort runda. Går i alla uppförsbackar oavsett lutning och joggar så sakta att folk kan gå om mig i normal promenadtakt.

Svar: Och så en fika-paus halvvägs och så är det ultra på riktigt! Ultra är mer än bara distansen!
Kari Gardelin

#3 - Åsa

Helt rätt! Och trots att jag själv kämpar för att springa fortare tänker jag ändå att grundtanken ju trots allt bara är att springa, oavsett tempo. Går också gärna i uppförsbackar! Då orkar jag ju springa längre sen!