För skojs skull - Svett är det nya svarta

Varför jag vill springa långt
På många sätt så är den optimala sträckan att springa någonstans runt 3 km - det finns mycket forskning som visar på att man får stora hälsoeffekter av att träna i runt 20 minuter och då hinner i alla fall jag inte så mycket längre än 3-4 kilometer.
Men ändå envisas jag och många andra med att springa längre än så. Till och med mycket längre än så - som längst har jag sprungit 50 km på en dag och jag trivs bäst när jag är i form för att springa långpass som ligger runt 25-30 km.
Ju längre man springer desto lättare blir det att hitta fina och varierade sträckor. Där vi bor i Bryssel behöver jag springa åtminstone en mil för att få till en bra slinga i skogen och springer jag längre än så blir möjligheterna oändliga. (Alternativt kan man ju skaffa bil och springa kortare...)
Planerar man sin långa fina slinga bra så bör det också finnas en chans att fika. Jag behöver ett par kilometer för att bli fikasugen helt enkelt. 
Det är något som händer (bortsett från våfflor alltså) när sträckan blir lite längre. Farten spelar mindre roll och prestationskraven försvinner. Pratar du med någon som sprungit en ultra-tävling så kommer de att prata om hur vackert loppet var, de människor de träffade och hur maten på stationerna var medan den som sprungit milen ofta pratar mer om snitt-tider och rekordförsök. 
Sen är det ju också att jag springer för att jag gillar att springa. Långa rundor innebär mer endorfiner, mer skog och mer tid för tankar. 
Kungsleden någonstans mellan Saltoluokta och Kvikkjokk. 
#1 - Mari

Åh! Exakt så är det, den där älskade löpningen alltså :)

Svar: Det gäller bara att komma upp i sådan nivå där det ÄR skönt på riktigt att springa långt - just nu är det bara jobbigt.
Kari Gardelin

#2 - Madelene

Så vackert! Nu fick jag fjällängtan!

Svar: Förlåt! Jag inser att vissa bilder borde komma med en triggervarning...
Kari Gardelin

#3 - Märta

Jag gillar också starkt att prestationskraven försvinner. När jag hade sprungit ungefär i tre år och ställt upp i några lopp frågade folk konstant vilken tid det gått på, och ibland fick jag höra (på riktigt) "men borde du inte vara under 50 minuter på milen snart?".
Men när jag springer långt är det ingen som frågar hur lång tid det tog, de blir bara impade över att jag klarade så långt. Haha det blir jag med ;-)

Svar: Jag älskar när någon som springer maran på 3 timmar är imponerad över att jag springer 50 km - på sju timmar!
Kari Gardelin