För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 1: scrambling all along
Dag 1 började genom en skog med kokos-doftande blommor och fina stigar. Det hela var så gemytligt att vi glömde bort att orientera och villade bort oss efter en kvart. Vi hade liksom tänkt att två månader i svenska fjällen räckt för att lära oss läsa kartan men man måste visst titta på den också...
Pga vingliga fotleder och urusel kondition hade jag bestämt mig för att vandra snarare än springa och hade lyckats inbilla mig att det skulle bli lättare då. För det är ju inte ett dugg jobbigt att gå rakt upp för en brant fjällsida. Samt att jag är så ostadig att jag inte kan gå nedför en trappa utan att hålla i trappräcket.
Ni vet när orienterare snabbt rusar in till kontrollen och liksom tar den i farten?  Så gör inte jag. 
Jag hade precis accepterat att det skulle bli en lång dag på de knaggliga stigarna när stigen tog slut. Vi var inte helt överens:
Jag: Det finns ingen stig. 
Torkel: Vi ska upp här.
Jag: Men det finns ingen stig.
Torkel: Jo, här på kartan. 
Engelska kartritare har nämligen en alldeles egen definition av "stig" och det finns därför ett särskilt verb för hur man tar sig fram på den: scrambling.
Ungefär så här:
Både roligt och lite läskigt. 
Vi kom fram till lägerplatsen efter drygt åtta timmar och då var mina ben så trötta att knäna skakade i nedförsbackarna.
 
Varje tävling med självaktning har så klart en egen barrista, ljusslingor och färgglada vimplar och GL3D levererade på alla punkter.
Jag somnade dock från allt 19.45, innan kvällsbriefingen ens börjat.
#1 - Nipe

Det här är inte bra. Du får mig att vilja åka dit. Jag som liksom bestämt mig för att England med omnejd är fult och inget att ha, börjar ju vackla i min övertygelse. Illa, illa. Men det ser otroligt roligt och vackert ut!

Svar: Lake District ligger på gränsen till Skottland så du kanske kan göra ett undantag?
Kari Gardelin

#2 - Nina

Ett äventyr som jag skulle gilla!

Svar: Det finns ett skäl till att vi kommit hit tre gånger för samma tävling... Riktigt fint och riktigt trevlig stämning!
Kari Gardelin