För skojs skull - Svett är det nya svarta

Dag 3: borta med vinden
Jag hade hoppats på att 1400 km i fjällen i höstas skulle ge någon sorts fördel på GL3D men det är väldigt tydligt att kondition och styrka är färskvaror. 

Kartläsningen likaså - vi går vilse inom 20 minuter och reder bara ut situationen genom att ge upp planerna på att följa en grusväg som inte finns där den borde finnas och istället välja en stig längs en flod som är så bökig att vi måste vada två gånger för att ta oss fram.

Fötterna verkar däremot minnas hur man gör. Stigen är full av rötter och stenar men fötterna hittar snabbt en bra rytm och trippar lätt fram över allt det svåra.Vi slår följe med två ultralöpare från Brighton som räknat med att cruisa genom den lite längre klassen men erkänt sig besegrade av bergen dagen innan och bytt ned sig till café-klassen. Det spelar ingen roll hur vältränad man är, om man inte är van vid berg så är GL3D väldigt tufft. De berättar uppgivet om de blivit passerade av tanter med små hundar i uppförsbackarna.

Den första delen av dagsetappen rullar på ganska bra. Även om terrängen är brötig så är det platt åtminstone - ganska skönt med tanke på att mina lårmuskler protesterar högljutt i varje backe. Det går så pass bra att vi kommer fram till dagens café en hel timme innan de öppnat.

Det stängda caféet blir en vändpunkt på flera sätt - här svänger banan nämligen av tvärt uppför och vinden börjar bli kännbar dessutom.Backen är så klart en utmaning i sig men det värsta ligger ändå framför oss. Vi stämplaren kontroll på krönet i full storm och konstaterar att det kammen framför oss kommer att bli en utmaning. Det blåser så mycket att det är svårt att andas i motvinden. Att lyfta på fötterna i kastbyarna är helt uteslutet och jag försöker ta flera snabba steg när vinden tillåter det och sedan borra ned fötter och stavar i marken för att inte blåsa bort.

Det blåser för mycket för att ha kameran framme men ni kan ju föreställa er känslan - så här ser kammen ut från toppen bredvid. Notera knaggen på mitten. Vi var mitt uppe på den när vi såg att det gick en fin liten stig runt den. Så går det när man tittar krampaktigt rakt ned....

Väl nere i dalen satte vi in en helt meningslös slutspurt för att komma under sex timmar och jag slog därmed distansrekord i löpning för helgen med 1500 meter sammanhängande löpning. Det är ju också något. 
#1 - Sara Borg

Vilket äventyr!

#2 - Löpar-Åsa

Heja heja heja! Ni är ju helt enkelt bäst! Wohooo!

Svar: Jag är så himla nöjd att vi tog oss igenom i år, trots alla skador och mina ostadiga fötter!
Kari Gardelin