För skojs skull - Svett är det nya svarta

Vattenlöpning
Pga måndagsexemplar till rygg så plockade jag fram flytbältet och körde vattenlöpning för första gången på länge. 
 
Och upptäckte att jag saknat känslan av viktlöshet i vattnet. Jag känner mig sällan lätt och smidig i löpningen men i vattnet är jag det - då halkar jag inte på rötter och behöver inte hålla i mig i ett träd för att komma nedför isiga klippor. 
 
I vattnet gör ryggen aldrig ont och inga svaga fotleder ger vika för minsta lilla knaggel. 
 
Det är ju vatten som är min grej, jag fattar inte varför det skall vara så svårt att komma iväg till simhallen? 
 
(Eller jo, det beror på att jag fick trängas med tio andra personer i samma bana när jag skulle simma efter vattenlöpningen. Två simhallar i Stockholm är stängda för renovering och de simmare som inte gett upp är packade som laxar i en laxask.)
 
Intervaller körde jag dessutom, hur ofta händer det frivilligt? 10 x 25 meter utan flytbälte, med 30 sekunders vila. Om man kunde springa sådana intervaller så skulle jag överväga det. 
 
Eftersom det är fotoförbud i simhallen så bjuder jag på en gammal bild från Medelhavet. Det såg inte ut så här men det var så här jag föreställde mig att det var. 
Ömt återseende
Jag har återförenats med min PT! Hon som jag aldrig blir sur på och som alltid ger mig träningsvärk (bästa sortens PT helt enkelt).
 
Det har inte varit läge att köra några tunga pass den här hösten och mest har jag velat larva runt i skogen på egen hand när jag alls orkat tränat. Jag ser det som ett framsteg att jag lyssnat in kroppen och inte pressat mig själv - precis som det är ytterligare ett framsteg att boka in ett PT-pass igen.
 
Vi anpassade passet efter min skraltiga rygg (sade jag att hon är den bästa sortens PT?!) och det visade sig att det går utmärkt att köra skiten ur mig trots att jag inte vågar böja ryggen eller lyfta mer än ett par kilo. 
 
Den här övningen  till exempel.
 
Ser den jobbig ut? Nej. 
 
Har jag sjukt mycket träningsvärk idag? Ja.
På spaning inför kommande äventyr
I helgen gjorde jag det bästa man kan tänka sig så här års, nämligen att springa i dagsljus. Vardagslyx i kubik för dagsljus är man ju inte bortskämd med så här års. 
 
Ända sedan förra helgens pannlampemys har jag fantiserat om hur sjön Flaten kan tänkas se ut. Det var ju en fin runda redan i mörker men sjöar är ofta bäst när man kan se dem. Det är liksom slöseri på sjöutsikten annars. 
 
Och vilken sjöutsikt det var!
Flaten kommer att bli min nya lekplats och jag drömmer redan om skridskoturer, kajakpaddling, simning och vackra sommarkvällar på klipporna. 
 
Jag har spanat på flera bra ställen runt sjön, både för små och lite större äventyr. Jag gillar att hitta på saker spontant i närheten och då är det bra att ha koll på tältplatser och picknickställen.
 
Det första Flaten-äventyret är inbokat om två veckor. Det blir småskaligt på flera sätt men inte desto mindre äventyrligt för det, jag längtar och planerar redan. 
 
Löpning gick däremot väldigt trögt men det hade ju varit synd att jäkta förbi allt det fina. Segheten visade sig höra ihop med början på ett ryggont som bara blev värre över helgen. 
 
Det får bli löpvila ett tag framöver men Flaten finns ju kvar.