För skojs skull - Svett är det nya svarta

Stockholm rogaining
Stockholm rogaining - sex timmar och 50 poängsatta kontroller. Meckigt och roligt och utmanande.
 
Första året vi startade kom vi sist, och året därpå lyckades vi toppa det genom att komma sist i två klasser - vi läste inte instruktionerna och tog kontroller för både löparklassen och cykelklassen. 
 
I år fortsätter vi på samma sluttande kurva och kommer inte ens till start. 
 
Vi har varit sjuka hela november och tanken på att vi skulle snava runt i snårskogarna på Södertörn i sex timmar i morgon kändes inte ett dugg kul.
 
Istället skall vi åka till Ikea och städa och äta upp allt godis vi köpt för att orka springa en hel dag. Att åka till Ikea är ju ungefär lika jobbigt så det känns helt rätt. 
 
Faktum är att beslutet känns väldigt rätt. Det hade varit jättekul att springa en rogaining igen och vi funderade ett tag på om vi behövde göra något roligt mer än vi behövde åka till Ikea. Men Ikea kändes mer lockande än skogslöpning och det säger ju väldigt mycket. 

Eftersom själva poängen med livet är att göra det man tycker är roligt så blir det alltså DNS på oss i årets Stockholm rogaining. 
Jag vill ha lite mer sån här känsla i min löpning just nu.
Hur gör man?
Jag gillar vinter, det är inte det. Ju kallare desto bättre, och gärna en massa snö också. Mörkret kan jag också hantera.
 
Men hur fan gör man för att springa så här års? Den här veckan är hela Stockholm är täckt av ett tunt lager med glashal osynlig is. Det spelar ingen roll vilka skor jag tar, det är ändå mer skridskoåkning än något annat. 
Jag hittade en bit grus bredvid trottoaren!
Onsdag = gerilladag
Onsdagar innebär ju numera träning med Stockholm gerillalöpare - gruppträning för folk som inte gillar gruppträning! 
 
Hittills har jag bara sprungit intervaller på bana med Stockholm gerilla men idag var det dags för deras signaturpass, nämligen backintervaller i Hammarbybacken. 
 
Jag håller ju på att komma igång för hundrade gången det här året och har inte speciellt mycket spring i benen ens när det är platt just nu så jag fick börja gå i motluten innan jag ens kommit fram till backen - för att inte prata om hur det kändes när vi skulle börja springa upp för själva skidbacken. 
 
 
Det blev fem varv i backen varav ca 2% var löpning men det gick lika bra för det. Gerillalöparna har nämligen tålamod som en hel änglaskara och snabbisarna får vackert springa fram och tillbaka i backen tills alla har kommit upp. 
 
Fem varv var väldigt lagom för mig i kväll och transportlöpningen hem kändes evighetslång. 
 
Väl hemma var jag så hungrig att jag slängde ihop pasta med tomatsås så snabbt att buljongtärningen inte ens hann lösas upp och två-minuterspastan fortfarande var aldente. Godaste maten jag ätit den här veckan.