För skojs skull - Svett är det nya svarta

Att vara en turskidåkare i Stockholm
Gårdagens fluff blev till snö idag, precis som jag hade hoppats på. Och eftersom det skall regna i morgon så har jag åkt skidor, på första bästa snöplätt.
 
Det blev inte bara en premiärtur för den här vintern utan också en premiärtur på mina turskidor, som jag köpte inför besök i ett väldigt grönt Jämtland i februari och inte ens tagit bort kvittot från. 
 
Jag hade sett framför mig hur jag skulle skida varv på varv runt fältet här invid men det första jag gjorde var att åka vilse inne i ett bostadsområde och fastna i en rabatt.
 
Väl ute på fältet igen kunde jag konstatera att cykelbanorna tillhörde de mest välskottade jag sett på hela dagen - med generöst med både sand och salt dessutom. 
 
Glidet fungerade fint på fältets södra sida men på den norra sidan måste det ha varit någon grad varmare för där var marken inte frusen under snön och löv, lera och snökokor klibbade omedelbart fast under skidorna.
 
Inte heller var det ofta jag fick uppleva känslan av orörd snö framför skidorna eftersom Bagarmossens alla barn så klart tillbringat hela dagen ute i snön och rullat ihop det mesta till snögubbar. 
 
Men vad gör det när snön lyser upp hela stan och lindar in trafikbruset i bomull? När det plötsligt är ok att prata med främlingar om skidföre och pendlingsmisär och allting är annorlunda förtrollande och vitt? 
 
Det må regna i morgon men jag har i alla fall fått en kväll på skidor den här vintern och det är jag väldigt glad för!
Cykelpendlingen gick desto sämre.