För skojs skull - Svett är det nya svarta

The bottom is nådd
Idag drog jag äntligen på mig löparskorna igen efter mer än två veckors löpvila. Varken fotleden eller förkylningen är helt bra men det finns ju en gräns för hur länge man kan vila.
 
Men det var varken hostan eller ledbanden som satte stopp idag, det var konditionen. Det var nämligen ap-jobbigt att springa.
 
Jag hade ju fattat att jag inte skulle vara kvar på samma nivå efter att ha legat på soffan i två veckor och hade sänkt ambitionsnivån för både distansen och farten och gick i minsta lilla motlut men det räckte ändå inte. Men bortsett från att det var kräksjobbigt att springa så fanns det flera bra saker med dagens löptur: 
 
1) Den blev av. Bästa sortens träning ju. 
 
2) Jag hade glömt hur fint det faktiskt är i skogen så här års! 
 
3) Pga jobbigt så vek jag av från min planerade runda och hittade ett helt nytt hörn av skogen men en ny sjö som man kan springa runt. För man kan ju inte ha för många sjöar att springa runt. 
 
#1 - Löpar-Åsa

Som du själv skrev: Du kom ju ut! Och du vet ju att det ganska snart kommer att kännas så där göteborgskt "gött" snart igen! Man måste bara våga springa lite i dödsskuggans dal först.

Svar: "Dödsskuggans dal" - det var exakt så det kändes. Bortsett från att det var så fint.
Kari Gardelin

#2 - Madelene

Härligt! Skulle kunna vila hela november men vet att jag mår bättre av att ta mig ut. Några gånger i veckan i alla fall :).

Svar: Du har så rätt, hoppas att det här var vändpunkten!
Kari Gardelin