För skojs skull - Svett är det nya svarta

Vattenlöpning
Pga måndagsexemplar till rygg så plockade jag fram flytbältet och körde vattenlöpning för första gången på länge. 
 
Och upptäckte att jag saknat känslan av viktlöshet i vattnet. Jag känner mig sällan lätt och smidig i löpningen men i vattnet är jag det - då halkar jag inte på rötter och behöver inte hålla i mig i ett träd för att komma nedför isiga klippor. 
 
I vattnet gör ryggen aldrig ont och inga svaga fotleder ger vika för minsta lilla knaggel. 
 
Det är ju vatten som är min grej, jag fattar inte varför det skall vara så svårt att komma iväg till simhallen? 
 
(Eller jo, det beror på att jag fick trängas med tio andra personer i samma bana när jag skulle simma efter vattenlöpningen. Två simhallar i Stockholm är stängda för renovering och de simmare som inte gett upp är packade som laxar i en laxask.)
 
Intervaller körde jag dessutom, hur ofta händer det frivilligt? 10 x 25 meter utan flytbälte, med 30 sekunders vila. Om man kunde springa sådana intervaller så skulle jag överväga det. 
 
Eftersom det är fotoförbud i simhallen så bjuder jag på en gammal bild från Medelhavet. Det såg inte ut så här men det var så här jag föreställde mig att det var. 
#1 - Löpar-Åsa

Vatten - underbart! Men folk i pool? Usch.
Jag minns när jag var och hälsade på svärföräldrarna i Kalix en påsk och jag for till simhallen för att simma själv. Det var bara jag där! Visserligen bara en 25-metersbassäng, men ändå!

Svar: Vilken dröm! Två simhallar i Stockholm är stängda för renovering så det är kaos överallt här.
Kari Gardelin