För skojs skull - Svett är det nya svarta

Jag är ultra!
Jag kom i mål på Gotland Ultra! Trots den absolut sämsta uppladdningen med migrän i två dagar (och alla andra stressymptom man kan föreställa sig) och obefintlig träning så klarade jag på något sätt av att springa 51 km.
 
Inte nog med att jag klarade av det, det gick till och med bra. Jag kände mig som en amerikansk bil - stor och tung men får du bara upp den på vägen och ger den enorma mängder bränsle så går den hur länge som helst. 
 
Race report kommer i morgon för nu behöver jag båda händerna till att äta mat.
Starten. Jag var inte lika fräsch fem mil senare.
#1 - Madelene

Wow! Heja dig, jag är så imponerad. Jag som tycker att 30 km LL och en mara känns lååååååång! Väntar med spänning på lopprapport.

Svar: Ha ha, jag har aldrig vågat mig på en mara. Asfalt och trängsel och tidspress, verkar bra mycket jobbigare än det här myset.
Kari Gardelin

#2 - Zandra

Så bra gjort!!

Svar: Finaste tävlingen någonsin, du borde hänga på nästa år!
Kari Gardelin

#3 - Sanna

Fantastiska du!

Svar: Det tycker jag med!
Kari Gardelin