För skojs skull - Svett är det nya svarta

Stress, pannben och löparben
Sluträkningen för helgen är en uppsättning trädgårdsmöbler, ett soffbord, en trasig lampa, en krukväxt och en väska med kläder, täcken och köksgrejer på minuskontot, samt 30 km löpning på pluskontot. Jag är osäker på vad jag är mest nöjd med. 
 
Löpningen gjordes visserligen över två dagar men idag kändes det bra att springa för första gången på länge. Kroppen har inte alls varit med på noterna sedan BAMM - först var det vilovecka, sedan var jag sjuk en vecka och sedan drabbades jag av någon allmän chock när jag kom tillbaka till Bryssel och kunde inte springa alls. 
 
Egentligen är de misslyckade passen mer intressanta än de lyckade, de är ju misslyckade på så många olika sätt (för att parafrasera Tolstoy). Stress har helt klart varit en del av det som gjort att min löpning inte fungerat den senaste tiden men det i sig är ju ingen förklaring. Är det dålig återhämtning? Ytlig andning? Slarv med mat eller sömn? Stress betyder ju så mycket. 
 
Den här gången tror jag också att det har varit en annan sorts trötthet som spelat in. Även när löpningen har fungerat så har jag kommit på mig själv med att börja gå för minsta lilla motlut och tagit varje ursäkt att avbryta för en paus. Mitt pannben har helt enkelt inte varit med. 
 
Det är så klart också en reaktion på stress. Min hjärna är så upptagen med att administrera prylar på 14 olika säljgrupper, avslut på jobbet och uppstart i Stockholm att det inte finns någon kraft kvar att pusha mina trötta ben uppför en backe. 
 
Nu börjar läget uppenbarligen kännas mer under kontroll för ikväll trippade jag lätt uppför backarna i dryga 16 km. Märkligt det där. 
 
#1 - NORRSKEN EMMISH

så fiin bild du tagit =)

ha en fortsätt bra måndag
kram

#2 - Trail & Inspiration

Hög igenkänning på det där med pannben och uppförslåt.
Härlig känsla du fick! :-)

#3 - Mia

Ja kroppen är märklig och samtidigt det smartaste som finns. Den VET! Magisk citybild by the way <3

#4 - Löpar-Åsa

Det där med att få kropp och själ synkade i ett kaos, det är inte det lättaste. Var tacksam att du hade det nu!

#5 - Märta

Sådär funkar jag ofta också när det är stressigt/rörigt. Jag har en bild i huvudet om hur skönt det vore att rensa skallen under långa lugna löprundor under såna perioder, men det går verkligen inte att springa då. Kroppen är fultl upptagen med att vara stressad.

Men snart har du åtminstone ett jobb mindre att rodda med.

Svar: En vecka kvar och sen är vi över krönet. Det känns som en barnlek att "bara" renovera hus och börja nytt jobb sen.
Kari Gardelin