För skojs skull - Svett är det nya svarta

Äventyr
Det funkade ganska bra att låta svettutslagen vila fram till helgen i alla fall. Eller till solen började skina snarare. Det är ju faktiskt helt orimligt att sitta inne när solen skiner för första gången i kvinnominne.
 
Dessutom har jag upptäckt att det inte kliar när jag springer.
 
Löpniingen just nu är ganska meckig (det tar en timme att springa och tre timmar för gipset att torka) och tung (en arm i högläge är en utmaning för löptekniken) men även om själva löpningen inte är så njutbar så gör den hela skillnaden för att jag ska känna mig och bete mig som en människa.
 
Nu har jag dessutom fått ett mål med löpningen igen,  vi har nämligen bokat in vårt första löparäventyr på länge. I påsk - kanske kanske kanske tar de bort gipset två dagar innan vi åker! Det blir fyra dagar på Kullaleden i Skäne med traillöpning längs med havet. 
 
Kanske blir det snöstorm, kanske har jag gipset kvar, kanske ör jag inte alls i form för ett fler-dagarsäventyr men det är ju det som "äventyr" betyder. Jag har saknat fjärilarna i magen och allt kändes genast bättre när jag såg bekräftelsen från SJ. 
 
Det finns liv i tanten även om hon har brutit handleden. 
#1 - Löpar-Åsa

Tant är bara så himla cool!

Svar: Om jag hade fått välja så hade de sövt ned mig och väckt mig när handleden har läkt men det fungerar tydligen inte så så det är bara att kämpa på...
Kari Gardelin

#2 - ida

Välkommen till Skåne! Jag bara älskar din blogg - även om det känns som att jag smyger på dig ;-) Så mycket härlig energi och äventyrsinspiration! Heja dig!

Svar: The internet was made for stalking så smyg på bara! Kul att det fortfarande finns lite härlig energi här - jag tror knappast att min man skulle beskriva mitt humör på det viset just nu... Jag har varit rejält sur sedan jag bröt armen, det här med att visa tålamod är inte riktigt min styrka. Hade jag fått välja hade de sövt ned mig tills handleden läkt färdigt.
Kari Gardelin

#3 - Madelene

Kul med äventyr! Men var har du skidorna? Perfekt skidspår ju ;)

Svar: Jag längtar men vågar inte riktigt. Det går ju visserligen att åka med en stav men jag skulle förr eller senare ramla på den brutna armen...
Kari Gardelin